K

1: Vitt är vackert

2: Snön knastrar så mysigt under fötterna

3: Jag får elda i öppna spisen

4: Man ser så härligt frisk ut med rosor på kinderna, efter en promenad

5:  Jag får kasta snöbollar

6: Snöflingor i mitt hår

7: Snöflingor på näsan

8: Snöflingor överallt

Det var ett tag sedan jag skrev, men det har inte hänt så mkt, värt att skriva om...alternativt, jag har inte känt för att skriva.  Visst, jag skulle säkert kunna uppdatera min blogg flera gånger om dagen, med meningslöst dravel, men varför? Nope, inte min stil!

Hur eller hur.... November...den absolut tråkigaste månaden på hela året. Jag längtar verkligen efter söndag, och Första Advent. Allt blir så mycket mysigare med alla ljusstakar, stjärnor och diverse utsmyckningar i alla fönster, och på gator o torg! Och sedan vet man att det snart är jul....



Mamma sa att jag var en "Julia", med det menade hon att julen är stor för mig. Det är den, jag älskar julen och att dessutom mamma och pappa bestämde sig för,  att trots allt, fira julen hemma i Sverige
 då blir julen ÄNNU bättre!  ***MYYYYYS***



Julafton ska firas hos oss, på Storgatan, men jag antar att det är jag och dottern som längtar mest......

På tal om Jessica, hon och Oden deltar i en tävling, som stängs om knappt 4 timmar. Jag har agerat som värsta kampanjledaren och raggat röster från halva världen....(nåja) Just nu leder de, men vi får se!!!

Bye bye!

I Lördags kom Corina, André och barnen hit. Alltid lika mysigt! De stannade till söndag kväll.

Maxine:

Hon är drygt 7 månader nu, sitter stadigt och står själv mot soffans ryggstöd. Hon är ganska "lugn" Sitter och leker med sina leksaker i godan ro. Hon tycker det är helt ok att man sitter jämte henne och leker, men försöker man ta upp henne, då börjar först underläppen darra...sedan skrynklar hela ansiktet ihop sig och efter det kommer det en hjärtskärande gråt. Just nu är det nämligen bara de som känner henne VÄLDIGT väl, som får bära henne. Varken jag, CC, Jessica eller Sabina fick hålla henne kan jag tillägga. Hon "pratar" mycket mer nu än hon gjorde sist de var här (Augusti) och speciellt vid matbordet...haha, matglad liten tös är hon, lilla Max!


Tindra:

Henne skulle jag kunna skriva en hel uppsats om, för hon är ju i en sådan där jätterolig ålder just nu. (19 månader) Pratar, springer, och hittar på massa bus! Tomater, var fortfarande en favorit och hon hade full koll på mig när jag var i köket och lagade mat. Efter varje tomatbit sa hon "TACK". En mycket artig liten prinsessa minsann. Hon försökte mata både Funny och sin mjukishund med tomater, men konstigt nog ville ingen ha.
Jag försökte få henne att säga vovve, vilket var ett misstag....för när jag lite senare försökte få henne att förstå vem "Morfar" var, pekade hon hela tiden på Funny. (Ja, jag borde sagt HUND ist för vovve, för vovve och morfar kan nog låta rätt likt i en 19-månaders öron)
Innan de åkte hem på söndagen var det värsta pusskalaset....Tindra pussade och kramade alla (inkl Funny) minst tio ggr var. Vem smälter inte när hon kommer o säger "Puss" och vänder upp ansiktet mot en?




Älskade små prinsessor, ni är underbara!!!!

Älskade lillebror

 

Nu så är det en helg

på jorden, om igen

man ska minnas dem man saknar

om och om igen

 

Många är de gravar

och många är de hus

– där man just denna helg

tänder massa ljus

 

Jag tänder också mina ljus

– vid ditt foto såklart

Min  egen ”lilla snoris”

Kan du inte komma tillbaka snart?

 

Jag behöver ingen helg

– som påminner mig

Jag tänder alltid mina ljus

Och älskar alltid dig!




Markus 1976-2005

Hej!

Nu är det jag (Funny) som bloggar. Jag måste få beklaga mig lite....sympati får mig att må mycket bättre...

Idag var jag, husse och matte inne på djursjukhuset igen. Personalen där, känns snart som kompisar. Tycker vi far dit titt som tätt. Första syftet med besöket var att ta nya blodprover, för att kolla hur min bukspottskörtel mår, om det är den som gör att min mage inte fungerar som den ska, men iom att jag gjorde nåt med min nos i söndags, så undersöktes även den.




Det var en annan veterinär idag. Hon trodde inte mina magbesvär berodde på nedsatt funktion i bukspottskörteln. Tydligen ligger jag i en gråzon...... lite för bra värde för att få diagnosen EPI, men ändå sämre än normalt. Får jag bara ris och kyckling, mår jag kalasbra i magen...så, hon var inne på foderallergi. Matte tyckte det var bra med en annan veterinär, med andra tankar, för då blir jag liksom utredd både på längden och tvären. Jag ska testa ett nytt foder (Hyperalleric nåt....hette det) Hjälper inte det, ska jag lämna avföringsprov, nästa steg blir gastroskopi och sista steget blir visst att "öppna upp" mig och kolla. (Nä FYYYYY....det vill jag inte)

Jaha, och så min näsa då....Veterinären trodde att jag fått in en tagg av nåt slag, under mina rullningsritualer i Ekebacken och att det blivit infekterat/inflammerat. Ja, ni ser ju vilken STOR krage jag fick....för att inte komma åt att klia på det. Dessutom fick jag kortison i 21 dagar, och antibiotika i minst 10, ev 20 dagar. Många piller varje dag blir det....

Matte!!! Jag behöver nog en dosett!

Veterinären var bra tyckte vi alla tre....hon var engagerad, "tänkte högt" och försökte verkligen hitta rätt behandling på alla mina (nåja bara två) åkommor. Hon var lite som en läkare i TV-programmet matte alltid måste kolla på, (Fast inte otrevlig....bara snäll) så jag känner mig trygg nu.

Matte/husse och veterinären ska dessutom ha telefonkontakt för att stämma av hur jag mår.

Jag hatar struten, för jag springer in i allting men...jaja, jag förstår hur de där människorna tänker.

Sympatier mottages tacksamt....

Vov och vacker tass (puss vill ni nog inte ha när jag ser ut som jag gör)

 The one and only/Funny Girl