Jaha, vart tog åren vägen????
Detta inlägg, blir ingen uppdatering av dagen, snarare en reflektion.
Idag, mellan mina arbetsställen, var jag inne på kontoret för att lämna in semesteransökan inför Robins student i Juni. Sedan slog det mig...JISSES, studenten? Han föddes ju nyss ju!!!! Ja, det kanske låter fånigt, jag vet att han är dryga 19, en ung man med flickvän, magrutor och ganska hårda biceps...men han är ju fortfarande min LILLEMAN!
När Jessica tog studenten Juni-2007, kändes det bara naturligt, kan ju vara för att hon är äldst (skiljer bara 18 månader, men ändå) Men Robin har alltid varit lillebror och lillemannen och jag kan inte riktigt greppa att minstingen tar studenten om ett par månader och snart är redo att lämna boet. *Suck* Hur gick tiden så fort? Tittar jag på Robin, ser jag ju att han är en ung man, men min hjärna hinner inte riktigt ikapp.
Mina två barn är helsyskon, lika men ändå olika. Båda är självständiga, men på olika sätt. Robin klarar sig nog lättare utan min "omsorg". Han reder sig i köket, har framåtanda och inte minsta osäker. Min Billan behöver några knuffar ibland. Å andra sidan när det gäller "egna livet" så som kärlek, vänner och intigritet där är dotra mer framåt. Där får jag ofta putta fram sonen, när han inte riktigt kan förstå varför människor beter sig som de gör.
De är som sagt var lika, men olika och jag älskar dem båda två till döds! Puss på er gullungar!!
Idag, mellan mina arbetsställen, var jag inne på kontoret för att lämna in semesteransökan inför Robins student i Juni. Sedan slog det mig...JISSES, studenten? Han föddes ju nyss ju!!!! Ja, det kanske låter fånigt, jag vet att han är dryga 19, en ung man med flickvän, magrutor och ganska hårda biceps...men han är ju fortfarande min LILLEMAN!
När Jessica tog studenten Juni-2007, kändes det bara naturligt, kan ju vara för att hon är äldst (skiljer bara 18 månader, men ändå) Men Robin har alltid varit lillebror och lillemannen och jag kan inte riktigt greppa att minstingen tar studenten om ett par månader och snart är redo att lämna boet. *Suck* Hur gick tiden så fort? Tittar jag på Robin, ser jag ju att han är en ung man, men min hjärna hinner inte riktigt ikapp.
Mina två barn är helsyskon, lika men ändå olika. Båda är självständiga, men på olika sätt. Robin klarar sig nog lättare utan min "omsorg". Han reder sig i köket, har framåtanda och inte minsta osäker. Min Billan behöver några knuffar ibland. Å andra sidan när det gäller "egna livet" så som kärlek, vänner och intigritet där är dotra mer framåt. Där får jag ofta putta fram sonen, när han inte riktigt kan förstå varför människor beter sig som de gör.
De är som sagt var lika, men olika och jag älskar dem båda två till döds! Puss på er gullungar!!
Kommentarer
Trackback
