Köttbullar och nostalgi
Efter jobbet idag, 10-16 fick jag ett ryck och handlade ingredienser till köttbullar. Att göra köttbullar på ett litet paket färs, är inget för mig, så 1.7 kilos paketet fick det bli!
92köttbullar blev det!!
Men de lär gå åt....Jessica var förbi en runda innan jobbet, precis innan jag skulle börja laga dem. Tittade med sina stora blå ögon och frågade om jag skulle göra så många att det kanske kunde bli några över?? Så hon kommer tillbaka vid 22 och hämtar upp ett gäng köttbullar. Sedan är jag och Robin väldigt förtjusta i köttbullar som pålägg. Skulle tro att några stycken hamnar i CC:s mage också...hihi
Alltid när jag gör köttbullar, tänker jag på mormor och morfar. När de levde, fanns det alltid en ljusbrun keramikburk full av köttbullar i deras kylskåp på Blädingevägen. Jag har för mig att det faktiskt var mormor som brukade göra dem (rätta mig om jag har fel mamma), fast det egentligen var morfar som var mästerkocken.
En period fick hon göra köttbullar väldigt ofta. Jag bodde där tre terminer, vardagar, under min gymnasietid, istället för att vara inneboende i Växjö. VARENDA morgon bestod min frukost av två smörgåsar med köttbullarr och morfars hemgjorda äppelmos. Den där burken var som grisen Särimner i den Nordiska mytologin, den tog aldrig slut!
Morfar var dessutom ett ypperligt frukostsällskap. Mormor jobbade inte, så hon var aldrig uppe vid 6 när jag steg upp. Morfar nickade knappt märkbart, mumlade ett "morrn morrn" sedan återgick han till tidningen. Passade morgontjuriga mig alldeles ypperligt!!
Ja jisses, jag saknar dem! Mormor med sina "mormoderliga" omsorger och min ständigt solbrände morfar, med sin stora mage och sitt bullrande skratt. Det är ett antal år sedan de gick bort, morfar 1995, mormor 2003 (TROR jag, måste erkänna att jag inte är säker på om det var 2003 eller 2002) Hur som helst, från det att jag föddes spenderade jag mycket tid med dem och jag glömmer dem aldrig!
Nog med nostalgi, nu ska jag ta en macka med köttbullar och äppelmos!!
Take Care!/K
92köttbullar blev det!!
Men de lär gå åt....Jessica var förbi en runda innan jobbet, precis innan jag skulle börja laga dem. Tittade med sina stora blå ögon och frågade om jag skulle göra så många att det kanske kunde bli några över?? Så hon kommer tillbaka vid 22 och hämtar upp ett gäng köttbullar. Sedan är jag och Robin väldigt förtjusta i köttbullar som pålägg. Skulle tro att några stycken hamnar i CC:s mage också...hihi
Alltid när jag gör köttbullar, tänker jag på mormor och morfar. När de levde, fanns det alltid en ljusbrun keramikburk full av köttbullar i deras kylskåp på Blädingevägen. Jag har för mig att det faktiskt var mormor som brukade göra dem (rätta mig om jag har fel mamma), fast det egentligen var morfar som var mästerkocken.
En period fick hon göra köttbullar väldigt ofta. Jag bodde där tre terminer, vardagar, under min gymnasietid, istället för att vara inneboende i Växjö. VARENDA morgon bestod min frukost av två smörgåsar med köttbullarr och morfars hemgjorda äppelmos. Den där burken var som grisen Särimner i den Nordiska mytologin, den tog aldrig slut!
Morfar var dessutom ett ypperligt frukostsällskap. Mormor jobbade inte, så hon var aldrig uppe vid 6 när jag steg upp. Morfar nickade knappt märkbart, mumlade ett "morrn morrn" sedan återgick han till tidningen. Passade morgontjuriga mig alldeles ypperligt!!
Ja jisses, jag saknar dem! Mormor med sina "mormoderliga" omsorger och min ständigt solbrände morfar, med sin stora mage och sitt bullrande skratt. Det är ett antal år sedan de gick bort, morfar 1995, mormor 2003 (TROR jag, måste erkänna att jag inte är säker på om det var 2003 eller 2002) Hur som helst, från det att jag föddes spenderade jag mycket tid med dem och jag glömmer dem aldrig!
Nog med nostalgi, nu ska jag ta en macka med köttbullar och äppelmos!!
Take Care!/K
Kommentarer
Postat av: Jessica
TACK mummi! De var fantastiskt goda :) Natti, natti!
Trackback
