K

Idag,var en av de få dagar  som jag spenderar på "Kompassen" (Daglig verksamhet för personer med psykiska funktionshinder) Jag är där 3 dagar på 6 veckor, ihop med NN, som är där två dagar/veckan. Han packar lite saker, och jag sätter på etiketter. Nåväl...idag var jag MKT välkommen. Hann knappt komma dit förrän personalen frågade om jag kunde kolla deras dator. Nu vardet inget stort/svårt fel, tvärtom. När jag frågade varför de inte ringt kommunens datorsupport, svarade de att de tyckte det var lite skämmigt, för de misstänkte att felet inte var så svårt, egentligen. Så de väntade på mig...HAHA... Det var iofs säkert tre veckor sedan jag var där nu, så jag kan förstå att jag var efterlängtad. Sedan, utan att ens ha träffat de som jobbar med kommunens datorsupport, kan man ju undra hur de beter sig, om nu människor drar sig för att fråga om "enklare" saker. Nåväl...det är en annan historia.

Jag hade inte linserna isatta på dagen idag, för jag ville inte riskera att det skulle börja kärva på arbetstid. Däremot försökte jag sätta in dem efter jobbet.  Det är DET rubriken hänvisar till. Först satt jag  in den ena ut och in, inte alls skönt. Efter det bara krånglade det och jag blev argare och argare. De små geleklumparna, vägade att samarbeta!!!!  Till slut, efter X antal svordomar, satt båda på plats, på rätt håll.

Vad hände då? Jo, världen ser helt plötsligt ut som Lustiga Huset på Liseberg. jag fattade ingenting, men insåg att jag förmodligen satt vänster lins i höger öga o vice verca. Med olika styrkor och olika brytningsfel, var det nog inte alls så lyckat.

Jag gav upp, tog ut dem, och tar nya tag imorgon. Skam den som ger sig!!!!!!