Att minnas.....(del2)
Jag skrev om mormor och morfar häromdan, nu är det farmor och farfars tur.
Jag kommer inte riktigt ihåg vilket år de föddes, men jag vet att de var äldre än mormor och morfar. Anledningen att jag inte riktigt kommer ihåg, är att jag var bara 12 (har jag för mig) när de dog. I allafall, heter min farmor Linnea och min farfar Gustav.
Mina allra första minnen, då kan jag inte varit gammal......men jag vet att vi ibland var i Älmhult, där de bodde. Jag gillade inte vattnet i Älmhult, och trodde det berodde på farmors mediciner...
När mamma o pappa (och jag) 1972 flyttade till Agnaryd, var farmor och farfar där OFTA. Speciellt farfar, för han hjälpte till att renovera huset. Farfar älskade landet, och var i Agnaryd så ofta som han kunde. Min farfar, var lite lik min morfar. Lätt disträ, lyssnade inte alltid när man sa något, och en del hummande var det... En gång, när jag ville ut och plocka blåbär, skulle farfar följa med mig (jag var för liten för att gå själv), Farfar tröttnade helt plötsligt och det slutade med att han slet upp en massa buskar, fyllda med blåbär, som jag fick plocka av i garaget...haha!
Farfar var också den som fick mig intressera mig för, och skriva dikter. I efterhand har jag förstått att han var duktig. Han uppmuntrade mig att skriva mina egna dikter och när han läste mina första stapplande försök. var han som en farfar ska vara. Idel lovord......
Farmor då....det jag minns mest av henne var att hon kunde stiga upp klockan 5 på morgonen, för att vi skulle ha nybakat till frukost! Underbara människa!
Ett annat väldigt klart minne jag har från min farmor var när jag, knappt fyllda nio, opererades för blindtarmsinflammation. Samma dag/kväll, hade hon opererat bort ett bröst, eftersom hon hade fått cancer. På uppvaket, tyckte de att det var "lite märkligt" att det fanns två stycken Jacobsson, när de klurat ut att det var farmor och barnbarn, flyttade de våra sängar intill varandra...och så bytte vi lite frukost, sinsemellan, så vi fick det vi ville ha! (Jag fick farmors nyponsoppa, o trots att jag nästan var nio år, hade jag fått välling..bläää....men farmor gillade det så hon tog den)
Cancern var det som till slut tog farmors liv, men denna underbart starka (och stundtals barska) kvinna kämpade i flera år. När min farfar dog, ganska plötsligt, var det som ljuset slocknade och hon bara ville förenas med honom. Min farmor och farfar dog med fyra månaders mellanrum.
Från farmor har jag fått min styrka
Från farfar har jag fått mitt diktande
Farfar Gustav, farmor Linnea....det var länge sedan vi sågs, men jag kommer alltid älska och minnas er, med hela mitt hjärta!
Till mormor, morfar, farmor och farfar....jag är helt övertygad om att ni vakar över mig, och de mina..
Kramar
Jag kommer inte riktigt ihåg vilket år de föddes, men jag vet att de var äldre än mormor och morfar. Anledningen att jag inte riktigt kommer ihåg, är att jag var bara 12 (har jag för mig) när de dog. I allafall, heter min farmor Linnea och min farfar Gustav.
Mina allra första minnen, då kan jag inte varit gammal......men jag vet att vi ibland var i Älmhult, där de bodde. Jag gillade inte vattnet i Älmhult, och trodde det berodde på farmors mediciner...
När mamma o pappa (och jag) 1972 flyttade till Agnaryd, var farmor och farfar där OFTA. Speciellt farfar, för han hjälpte till att renovera huset. Farfar älskade landet, och var i Agnaryd så ofta som han kunde. Min farfar, var lite lik min morfar. Lätt disträ, lyssnade inte alltid när man sa något, och en del hummande var det... En gång, när jag ville ut och plocka blåbär, skulle farfar följa med mig (jag var för liten för att gå själv), Farfar tröttnade helt plötsligt och det slutade med att han slet upp en massa buskar, fyllda med blåbär, som jag fick plocka av i garaget...haha!
Farfar var också den som fick mig intressera mig för, och skriva dikter. I efterhand har jag förstått att han var duktig. Han uppmuntrade mig att skriva mina egna dikter och när han läste mina första stapplande försök. var han som en farfar ska vara. Idel lovord......
Farmor då....det jag minns mest av henne var att hon kunde stiga upp klockan 5 på morgonen, för att vi skulle ha nybakat till frukost! Underbara människa!
Ett annat väldigt klart minne jag har från min farmor var när jag, knappt fyllda nio, opererades för blindtarmsinflammation. Samma dag/kväll, hade hon opererat bort ett bröst, eftersom hon hade fått cancer. På uppvaket, tyckte de att det var "lite märkligt" att det fanns två stycken Jacobsson, när de klurat ut att det var farmor och barnbarn, flyttade de våra sängar intill varandra...och så bytte vi lite frukost, sinsemellan, så vi fick det vi ville ha! (Jag fick farmors nyponsoppa, o trots att jag nästan var nio år, hade jag fått välling..bläää....men farmor gillade det så hon tog den)
Cancern var det som till slut tog farmors liv, men denna underbart starka (och stundtals barska) kvinna kämpade i flera år. När min farfar dog, ganska plötsligt, var det som ljuset slocknade och hon bara ville förenas med honom. Min farmor och farfar dog med fyra månaders mellanrum.
Från farmor har jag fått min styrka
Från farfar har jag fått mitt diktande
Farfar Gustav, farmor Linnea....det var länge sedan vi sågs, men jag kommer alltid älska och minnas er, med hela mitt hjärta!
Till mormor, morfar, farmor och farfar....jag är helt övertygad om att ni vakar över mig, och de mina..
Kramar
Kommentarer
Postat av: Anonym
Härliga minnen! Farfar var född 1903 o farmor 1909.
Kram
Trackback
