K

 Jag pratade med mamma nyss. En av dem som bodde, där hon jobbar, hade gått bort. Mamma var lite ledsen, för just den här damen hade berört mammas hjärta, på ett speciellt sätt. Jag förstår henne fullständigt! Men inom vårdyrket, blir man så ofta inpräntad med att man aldrig ska vara  för personlig, bry sig för mycket, inte ta med jobbet hem osv.....
Jag kan hålla med om en del...klart man inte ska ta med sig jobbet hem, och grubbla på saker och ting på sin fritid, men kan det vara fel att bry sig?

En kollega till mig (inga namn) anser sig vara proffessionell till 110%, för att hon aldrig gråtit när någon gått bort, och heller aldrig varit på någons begravning (av dem hon jobbat för)
När något sådant hänt, har hon bara "stängt dörren" och gått vidare

Jag tycker det är helt naturligt, inom vårdyrket, att vissa personer berör, och om dessa vissa personer går bort, är det helt ok att bli ledsen.

Om man ser till vårdpersonal i kommunen, så arbetar vi tätt intill den enskilde. Man får en "relation" till varandra.

Tro fasen man får gråta när en  människa man arbetat nära med, dör!!!!