Älskade älskade lillebror!
För exakt fyra år sedan, sov du förmodligen just nu, taggad för en ny arbetsdag. Det som skulle bli en vanlig fredag, med förmodad utgång på kvällen.
Jag vet att jag för exakt fyra år sedan, satt vid datorn, lyckligt ovetande vad som skulle hända drygt nio timmar senare.
Det blev inte alls en vanlig fredag.
Det är så mycket jag vill säga och så mycket jag vill fråga dig. Fyra år är en lång tid och mycket har hänt. Jag vill tro att du ”sett” allting, från det stället där du nu är, fast allra mest hade jag velat att du upplevt det, tillsammans med oss.
Jag hade velat ha med dig när Jessica tog studenten, och när Robin gjorde samma sak i år. Jag hade velat se dig som stolt morbror över att Jessica är så duktig, och läser till lärare, och som stolt morbror till din ”gudson” som precis börjat arbeta på Peab anläggning. Och jag hade velat se dig busa med vår älskade hund, Funny.
Macke, du har all anledning till att vara stolt över dina syskonbarn. Robin är så lik dig, i mångt och mycket. Denna iver, arbetsglädje och kärlek till bilar.
Båda två har flyttat hemifrån och hade du funnits här, hade du säkert haft ”stenkoll” på dem…kollat upp Jessicas eventuella ”dejter” och gett Robin ett och ett annat råd angående tjejer. Jag kan riktigt se det framför mig……
Jag vet däremot att du fick se och vara med om en hel massa bra saker, under tiden du fanns hos oss. Du fick se mellansyrran gifta sig (till slut) och du fick äntligen se mig med en man som jag älskar, OCH som du också tyckte om. Du vet….”Boris”…
Under årens lopp, har du varit ganska kritisk till vem jag varit ihop med, men jag hittade rätt till slut!!!! Vet att du var glad över detta…..
Macke, fyra år, jag saknar dig så mycket!!!! Önskar jag hade kraft och mod att åka till Slätthög, eller Linneryd, men du känner mig. Jag har svårt för det. Jag sörjer på mitt eget sätt. Min sorg är inte mindre för att jag inte orkar med att åka till de platserna. För mig, finns du inte vare sig i Linneryd, eller i Slätthög. Du finns bara i mitt hjärta, och ibland när jag tittar upp på himmelen.
Älskar dig ”snoris”
Storasyster
Så vackert skrivet Karin! Det var så tårarna nästan rann på mig med. Kan riktigt känna din smärta KRAM
Åh, tårarna bara rinner! Du skriver så fint och jag håller med dig, vi är nog många som minns denna dag som igår... Alla tankar går till dig och familjen, kram kram!