K

Tidigare idag var jag på ICA, med en jag jobbar med. Vi stod i kassan, och i kassan intill stod en kille i 30-35
årsåldern. Jag såg att han sneglade på mig som om "Var sjutton har jag sett henne"? Jag sneglade tillbaka och funderade på samma sak.

Det enda jag visste var att omgivningen kändes bekant...

Men nyss slog det mig!!! Jag träffade honom och hans dotter, tidig vår 2008, just på ICA....en riktigt söt liten histora måste jag erkänna....Ska tillägga att just den dagen hade jag håret i flätor.....

Så här var det!

En man med sin dotter, dottern ca två-max tre år sitter i kundvagnen. Flickan skriker högt av glädje:

- OCKATOTTA!!!!! Sen pekar hon på mig....

Pappan: Nä, det tror jag inte
Flickan: JO! Heeeeej Ockatotta. Sen vinkar hon åt mig

Jag fattar ingenting, men vinkar tillbaks.

Flickan: Lappa Ockatotta....
Pappan: Nä, det vill hon nog inte
Flickan: Joooo, Becka lappa Ockatotta NUUUU
Pappan: Men....nä

Nu börjar flickan gråta helt hysteriskt....

Pappan med "Becka" i kundvagnen går fram till mig, suckar och säger:

-Hej, det här är min dotter Rebecka, hon tror att du är Pochahontas och undrar om hon får klappa dig?

Haha, jag nästan dog.......

Rebecka fick klappa mig, säkert en minut....sedan vinkade hon och sa " Hej då Ockatotta!! Med kinder, fortfarande tåriga, men med ett leende större än livet!

Underbara små ungar!

Hade Rebecka varit med pappan idag, hade jag inte behövt fundera vem han var, för henne glömmer jag aldrig!