Mitt fadderbarn.....

Jag har ju ett fadderbarn, Nithaya heter hon, en flicka från Sri Lanka, som är 14 år nu. Jag har haft henne som fadderbarn i drygt tre år, och vi skriver flitigt till varandra! I förrgår fick jag ett brev, att de skulle ha en "Sponsors day-celebration" och där de skulle beskriva sina sponsorers (ja, så kallas en som har ett fadderbarn) hemland osv.

Jag skrev nyss ett brev till Nithaya, men det var inte helt lätt att beskriva Sverige, kortfattat, upptäckte jag! Men men, fick väl till det hyfsat känns det som. Grejen är, att mitt brev, på engelska, går till en frivillig, som översätter det till Nithayas språk (Tamil) och med tanke på de brev jag får, översatta från Tamil till engelska, är ju inte översättarnas engelska kunskaper så där jättebra!

När man är fadder i Barnfonden (200 kr/månad) går en del direkt till barnet med familj, och en del till olika projekt i byn där de bor.

Däremot, om man skickar en penninggåva (max 1000kr/år) så går detta oavkortat till ens fadderbarn. Jag brukar skicka Nithaya 200 kr, några gånger per år och får alltid ett brev där det står vad hon har använt pengarna till.

Sist stod det:

En armbandsklocka
tre tröjor
två kjolar
Pennor och block
En skolväska
Massa mat till familjen
och hälften satte vi in på mitt bankkonto

Som sagt var, 200 kr är MYCKET i Sri Lanka......

Nåja, det känns bra att jag kan hjälpa en liten tjej/familj.

Det kostar mig så lite, men ger dem så mycket.

Känns bra i samvetet!!


Kommentarer
Postat av: Jennie

Har oxå alltid velat ha ett fadderbarn men har inte vågat för jag tror inte på att pengarna kommer fram till rätt ändamål, men om nu det stämmer som du fått i ditt brev är det fantastiskt. som du säger det lilla du ger kan bli såå mycket för henne så underbart!



Ha d gott!!

2010-03-16 @ 09:10:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0