Vart tar dagarna vägen????
Upptäckte att det var en hel vecka sedan mitt sista inlägg, men dagarna bara försvinner! Det har varit ganska hektiskt sedan sist, med jobb, och jobbrelaterade utbildningar och möten...och fotokursen. Samt att vi faktiskt har två hundar här nu.
När det gäller fotokursen, jag vill aldrig att den ska ta slut! Fast tyvärr är det bara en gång kvar. Det är såååå roligt. Förra gången, hade vi fått i uppgift att ta med fem foton (i digitalt format) som ledaren (Estvalls foto) skulle framkalla i 15*21. Vi gjorde så, att eftersom jag har använt deras fotokiosker många gånger, fick jag efter att jag matat in mina fem filer, hjälpa till att förklara för resten, hur det funkade. (Vi är nio st, och det var två fotokiosker, så jag fick fyra st på min lott) Som tack rengjorde Stig-Göran min Olympus kompaktkamera, hade problem med den, men det var massa skräp o nån liten repa, som gjorde att bilderna inte blev som de skulle. NU är den perfekt, så den fick Jessica av mig)
När bilderna var framkallade, skulle vi berätta om dem, hur vi hade gjort osv...och Stig-Göran skulle ge konstruktiv kritik om hur man kunde göra dem bättre. Hihi....jag fick ingen kritik alls, han sa att han inte hade gjort någonting annorlunda, med de korten jag valt, samt att "Du har känslan". Stolt som en tupp är jag! Varför går jag då en fotokurs? JO....för att alla kort ska bli lika bra. Jag brukade ta 200 kort, för att få ETT perfekt. Nu vet jag mer, och är väl nere på ett perfekt, på 50...eller nåt. De två korten han gillade mest är följande:
Härligt med beröm, ger mig lusten att öva öva öva........
Lilla lånehunden då, som vi passar när husse o matte är i Thailand.....hon mår som en prinsessa! Vi följer hennes foderstat till punkt o pricka, och Nina har ju en betydlig övervikt. (Men på en vecka hos oss, har hon gått ner 4-5 kilo!) Vi har inte bantat henne, men heller inte fallit till föga för bedjande hundögon. Samt att hon rör sig mycket mer, med Funny i närheten. Tilläggas kan, att Nina är 11 år och lite trött ibland, men med hennes viktnedgång går trappor och promenader mycket lättare än de första dagarna.
Jag mailade Ninas matte, via FB, för jag ville ju inte att de skulle känna sig kritiserade, och att vi bara går in och "bantar" deras hund, men "Kitta" var bara tacksam......
Citat: Vilken lycka att hon traffade just er och fick vara pa en riktig halsoresa nar vi bara vaxer har nere i Thailand
Söta söta Ninisen!!!!
Hoppas vi får besöksrätt sedan, för vi kommer sakna denna underbara lilla hund!!!!!
Puss o Kram!!
När det gäller fotokursen, jag vill aldrig att den ska ta slut! Fast tyvärr är det bara en gång kvar. Det är såååå roligt. Förra gången, hade vi fått i uppgift att ta med fem foton (i digitalt format) som ledaren (Estvalls foto) skulle framkalla i 15*21. Vi gjorde så, att eftersom jag har använt deras fotokiosker många gånger, fick jag efter att jag matat in mina fem filer, hjälpa till att förklara för resten, hur det funkade. (Vi är nio st, och det var två fotokiosker, så jag fick fyra st på min lott) Som tack rengjorde Stig-Göran min Olympus kompaktkamera, hade problem med den, men det var massa skräp o nån liten repa, som gjorde att bilderna inte blev som de skulle. NU är den perfekt, så den fick Jessica av mig)
När bilderna var framkallade, skulle vi berätta om dem, hur vi hade gjort osv...och Stig-Göran skulle ge konstruktiv kritik om hur man kunde göra dem bättre. Hihi....jag fick ingen kritik alls, han sa att han inte hade gjort någonting annorlunda, med de korten jag valt, samt att "Du har känslan". Stolt som en tupp är jag! Varför går jag då en fotokurs? JO....för att alla kort ska bli lika bra. Jag brukade ta 200 kort, för att få ETT perfekt. Nu vet jag mer, och är väl nere på ett perfekt, på 50...eller nåt. De två korten han gillade mest är följande:
Härligt med beröm, ger mig lusten att öva öva öva........
Lilla lånehunden då, som vi passar när husse o matte är i Thailand.....hon mår som en prinsessa! Vi följer hennes foderstat till punkt o pricka, och Nina har ju en betydlig övervikt. (Men på en vecka hos oss, har hon gått ner 4-5 kilo!) Vi har inte bantat henne, men heller inte fallit till föga för bedjande hundögon. Samt att hon rör sig mycket mer, med Funny i närheten. Tilläggas kan, att Nina är 11 år och lite trött ibland, men med hennes viktnedgång går trappor och promenader mycket lättare än de första dagarna.
Jag mailade Ninas matte, via FB, för jag ville ju inte att de skulle känna sig kritiserade, och att vi bara går in och "bantar" deras hund, men "Kitta" var bara tacksam......
Citat: Vilken lycka att hon traffade just er och fick vara pa en riktig halsoresa nar vi bara vaxer har nere i Thailand
Söta söta Ninisen!!!!
Hoppas vi får besöksrätt sedan, för vi kommer sakna denna underbara lilla hund!!!!!
Puss o Kram!!
Kommentarer
Trackback
