K

I eftermiddags, när jag jobbade, satt vi en stund i Järnvägsparken. Vid tre-tiden kom det förbi en dam av "modell äldre" som ingen av oss kände. Hon var så rackarns pigg och social och pratade på som sjutton. Han jag arbetade för, sa att jag var hans "hjälp" för dagen.

L: Jag behöver lite hjälp med att gå och handla och så där
Damen: Jasså? Det får inte jag minsann
L: Men, du är väl lite till åren, så visst skulle du få hjälp med det om du ville?
Damen: Ja, det vet jag väl, men det sparar jag tills jag blir RIKTIGT gammal!
L: Ursäkta att jag frågar, men hur gammal är du?
lDamen: 92!


Vilken liten krutgumma!!!!!

Som parantes kan jag nämna att hennes man som dog -90 arbetade på gjuteriet samtidigt som min morfar...mkt man kan få reda på, under en pratstund i Järnvägsparken!!!!

Mindre roligt är, att min dator gett upp.....sitter vid Christers nu. Inte ens jag kan laga min dator, eftersom den typ begått självmord....Själva burken funkar, men den hittar inte skärmen och utan skärm är det svårt att laga det som är trasigt. Misstänker moderkortet. Well Well, den var en trotjänare i några år iaf!!

Over and out!!