Dublins tiggare och min vilsegång......
Det här borde vara två inlägg, men jag väljer att ha dem i samma, eftersom de faktiskt, på något märkligt sätt, i slutet hänger ihop.
Största skillnaden med "Mitt" Dublin, nu och när vi var där sist (2006) var antalet tiggare. Det finns tiggare i alla storstäder, fast 2006 såg man inte alls många i Dublin. Gick man en rejäl promenad då, såg man bara ett par stycken. NU, fanns det massor. De satt på allt från turiststråken, till gatorna till och från dem. Alltså, de fanns verkligen överallt! De var allt från 15-16 år, till mödrar med barn, medelålders och riktigt gamla. De satt med sina pappersmuggar och mässade "Change please, change, change, change please....."
Förutom en snubbe (som hade riktigt fina läderskor och satt och surfade på sin IPhone) såg alla verkligt ynkliga ut. Jag hade svårt att veta vilket håll jag skulle titta åt, för man kan inte ge alla pengar!
På fredagen under vår vistelse, när CC, Sven och Johanna skulle till Jameson´s då ville jag ju inte dit, utan följde med på bussen, tills de hoppade av och fortsatte sedan på egen hand med ett tydligt uttalande. "Nejdå, jag ska INTE gå vilse, jag lovar....vi ses hemma"
Jag hade mitt riktmärke, min "pinne" som egentligen heter The Sphire, problemet var ju att man kunde välja fyra vägar från denna. Utan att jag egentligen märkte det, var jag hopplöst vilse och bussen jag skulle ta hem till hotellet fanns ingenstans. Jag gick och jag gick, kom allt mer vilse funderade ett tag på att vinka till mig en taxi, men eftersom jag är envis som få, tänkte jag att NEJ....jag SKA hitta!
Ibland kan jag bli lite vidskeplig, så jag sa till mig själv: Nästa tiggare jag ser, han eller hon ska få alla mina mynt, för då kommer jag hitta hem.....
Jag kollade mina mynt, det var nästan 5 Euro (50 kronor), men sagt är sagt, om än i mitt eget huvud...
Tre fyra minuters irrfärd senare sitter det en tiggare vid min högra sida. En äldre man, som knappt mer än viskar fram orden "Change please...."
Jag tar fram mina mynt och lägger i hans pappersmugg ,som bara innehöll två st eurocent (20 öre)
Han stirrar ner i muggen, ler ett stort tandlöst leende och skriker " HOLY SMOKES"
Tre minuter senare, hittade jag rätt....."Alldeles av mig själv"
Största skillnaden med "Mitt" Dublin, nu och när vi var där sist (2006) var antalet tiggare. Det finns tiggare i alla storstäder, fast 2006 såg man inte alls många i Dublin. Gick man en rejäl promenad då, såg man bara ett par stycken. NU, fanns det massor. De satt på allt från turiststråken, till gatorna till och från dem. Alltså, de fanns verkligen överallt! De var allt från 15-16 år, till mödrar med barn, medelålders och riktigt gamla. De satt med sina pappersmuggar och mässade "Change please, change, change, change please....."
Förutom en snubbe (som hade riktigt fina läderskor och satt och surfade på sin IPhone) såg alla verkligt ynkliga ut. Jag hade svårt att veta vilket håll jag skulle titta åt, för man kan inte ge alla pengar!
På fredagen under vår vistelse, när CC, Sven och Johanna skulle till Jameson´s då ville jag ju inte dit, utan följde med på bussen, tills de hoppade av och fortsatte sedan på egen hand med ett tydligt uttalande. "Nejdå, jag ska INTE gå vilse, jag lovar....vi ses hemma"
Jag hade mitt riktmärke, min "pinne" som egentligen heter The Sphire, problemet var ju att man kunde välja fyra vägar från denna. Utan att jag egentligen märkte det, var jag hopplöst vilse och bussen jag skulle ta hem till hotellet fanns ingenstans. Jag gick och jag gick, kom allt mer vilse funderade ett tag på att vinka till mig en taxi, men eftersom jag är envis som få, tänkte jag att NEJ....jag SKA hitta!
Ibland kan jag bli lite vidskeplig, så jag sa till mig själv: Nästa tiggare jag ser, han eller hon ska få alla mina mynt, för då kommer jag hitta hem.....
Jag kollade mina mynt, det var nästan 5 Euro (50 kronor), men sagt är sagt, om än i mitt eget huvud...
Tre fyra minuters irrfärd senare sitter det en tiggare vid min högra sida. En äldre man, som knappt mer än viskar fram orden "Change please...."
Jag tar fram mina mynt och lägger i hans pappersmugg ,som bara innehöll två st eurocent (20 öre)
Han stirrar ner i muggen, ler ett stort tandlöst leende och skriker " HOLY SMOKES"
Tre minuter senare, hittade jag rätt....."Alldeles av mig själv"
Kommentarer
Trackback
