K

Jag är så nöjd! Var ju hos tandläkaren idag. Pga min hemska tandläkarskräck var det 14 år sedan jag gjorde en riktig genomgång av mina tänder (gjorde en akutgrej dock, för tio år sedan) Men jag är inte dum och insåg väl till sist att jag MÅSTE, om jag inte vill förlora mina tänder. så med massa peppning av främst mamma, beställde jag en tid och idag var det dags. Mamma var med, bara det säger väl en del om mitt förhållande till tandläkare. 44 år och måste ha med sig sin mamma......

Jag hade tidigare mailat min tandläkare, som jag valt ut personligen, så hon visste om min rädsla. Att jag valde just henne (Christina) var att en av mina omsorgstagare går där, och jag har varit med honom ett antal gånger. Hon utrstrålar en slags trygghet och ett stort lugn. Iaf, så började hon med att vi bara pratade på hennes kontor. Jag fick berätta om min rädsla, vilka moment man INTE får göra på mig osv. Hon var inte ett dugg förmanande eller fördömande, bara otroligt lugn och förstående och enormt uppmuntrande.

Idag var det bara undersökning och röntgen, men hon förklarade precis vad hon skulle göra och lade genast undan den vassa pinnen som man inte får använda på mig.

Hon är min nya hjälte, och ängeln personifierad!




Tänderna då? Det var inte alls så farligt som jag hade trott. En tand som bör rotfyllas (det är den som bråkar lite, när jag stundtals haft tandvärk) ett litet litet hål på en annan tand, två tänder som inte är hål i, men som delvis gått sönder, så dessa ska bara fyllas i och sedan var det tandsten då. Det sista är ju inte så konstigt, för jag har aldrig tagit bort någon tandsten och dessutom är jag rökare.

Positiv överraskning alltså!!!


Jag är mycket stolt över mig själv, precis som Christina sa att jag borde vara. Efter så många år, så VÅGADE jag!!!!

Till mamma och pappa, miljoner tack för att ni tar hand om den ekonomiska biten, och tack för all peppning och tro på mig......jag älskar er!!!!