Flashback.....man blir så varm i hjärtat!
Jag har precis tittat på ännu ett avsnitt av "Världens bästa hotell". För er som inte sett det....ni missar något! Det handlar om fem personer med funktionsnedsättning, som fått praktik på ett hotell, och alternerar mellan olika arbetsuppgifter
Min "flashback" kommer från början av 90-talet. Jag arbetade då som arbetsledare på Mc Donald´s i Växjö (den på Storgatan, det var då den enda i Växjö) Vi hade under min tid där, två personer med funktionsnedsättning, som hade "praktik" hos oss, en tjej och en kille. Tjejen har jag lite svårt att komma ihåg, för hon gjorde inte så mycket väsen av sig, men killen hette Andreas och han hade Downs syndrom.
Han brukade börja sin dag med att ställa sig i den lilla trappan till arbetsledarkontoret, korsa armarna och dra en vits...eller ännu mer populärt, härma någon av arbetsledarna eller cheferna....Ja jisses vilken kille!!!!
Han klarade inte av att stå i kassan, men när det var lugnt kunde han vara i köket och tillverka en och en annan hamburgare, men framförallt var han ute i restaurangdelen (som man på Mc Donald´s-språk kallar lobbyn) och plockade bort brickor, torkade av bord samtidigt som han spred sin enorma glädje bland gästerna. Han älskade människor och människor älskade honom.
Jag har många härliga minnen från den här killen, otroligt många skratt, jag kan än idag 19 år senare, se hans ansikte framför mig. Undrar hur hans liv ser ut idag????
Min "flashback" kommer från början av 90-talet. Jag arbetade då som arbetsledare på Mc Donald´s i Växjö (den på Storgatan, det var då den enda i Växjö) Vi hade under min tid där, två personer med funktionsnedsättning, som hade "praktik" hos oss, en tjej och en kille. Tjejen har jag lite svårt att komma ihåg, för hon gjorde inte så mycket väsen av sig, men killen hette Andreas och han hade Downs syndrom.
Han brukade börja sin dag med att ställa sig i den lilla trappan till arbetsledarkontoret, korsa armarna och dra en vits...eller ännu mer populärt, härma någon av arbetsledarna eller cheferna....Ja jisses vilken kille!!!!
Han klarade inte av att stå i kassan, men när det var lugnt kunde han vara i köket och tillverka en och en annan hamburgare, men framförallt var han ute i restaurangdelen (som man på Mc Donald´s-språk kallar lobbyn) och plockade bort brickor, torkade av bord samtidigt som han spred sin enorma glädje bland gästerna. Han älskade människor och människor älskade honom.
Jag har många härliga minnen från den här killen, otroligt många skratt, jag kan än idag 19 år senare, se hans ansikte framför mig. Undrar hur hans liv ser ut idag????
Kommentarer
Trackback
