En underbar vinterdag!!
Jag och Oden på åkernOden skötte sig så fint så. När jag red, måste jag erkänna att jag inte visste hur mycket jag saknat det. Fast Oden är BRED, Nordsvensk som han är, så det känns lite i benen...haha. När jag kom hem såg jag rufsig och rödkindad ut, som man ska göra efter några timmar i friska luften, och lite motion därtill. Chockade både mamma, pappa och Eva genom att följa med idag..*S* Det händer ju inte speciellt ofta. Men jag följer gärna med fler gånger och tar gärna fler turer på Oden, bara jag kan hitta lite lämpligare skor. Ingen höjdare att rida i utslitna gympadojjor, vill jag lova.
Jessica och Oden 
Oden lär sig buga....Nu ska jag snart in i duschen, sedan blir det melodifestivalen och karaoke på Time, efter det!
Finaste Oden
Må så gott, för det gör jag!!
Det är de små, små detaljerna som gör det......
Roberto ser vid första anblicken väldigt skum ut och han är inte lätt att "komma in på livet". Men när man väl lyckats, har man en vän för livet. Jag ,CC och Jessica brukar prata med honom. Jessica talar ju spanska med honom så klart, jag nöjer mig med häslningsfrasen: Hola Roberto, como estas?
I alla fall, den här mannen har bränt skivor och gett till CC och Jessica, med spansk musik de var nyfikna på. Han vill hela världen så väl!!! Tyvärr ska han flytta till Malmö snart, för han har mer vänner där.
Idag, när CC var ute med Funny, ropade Bengan in honom (Bengan som förestår Time) för att det fanns en sak till CC där. CC fick en påse, med hälsningar från Roberto till oss alla tre (jag CC och Jessica) för att Roberto åkte till Malmö idag och kollade sin nya lägenhet. I påsen fanns tre chokladkakor.
Jag blir helt mållös, indian eller inte.....vilken människokärlek!!!!!! Att han med så små medel, verkligen förklarar att han uppskattar oss.
Nu funderar jag på hur jag/vi ska kontra och ge honom nåt speciellt innan han flyttar till Malmö.
Vi kommer sakna honom, han är mycket speciell och jag tror aldrig jag träffat någon så kärleksfull människa någonsin
AHA!!
I vårt sovrum, på knappt 20 kvm, sover två människor och en hund. En stackars blomma (Är ju hopplös med växter) bidrar inte speciellt mkt till luftfuktighet. Tro sjutton att luften blir torr!
Så på Tisdag, när jag och Jessica ska in på synundersökning, ska vi svänga förbi Claes Ohlsson så jag kan införskaffa en sådan.
Knappt 600 kr, och det kan det vara värt tycker jag!!!
I övrigt har dagen varit ganska slö, mest vilat o tagit det lugnt.
Kramar!!!
Saker att göra på sjukhus om man är hyfsat pigg och dessutom uttråkad
Efter 16.00 på Tisdagen när CC åkt hem, tills idag 19.00 när jag blev utskriven, var jag hyfsat pigg. Vägrade ta mer morfin, och blev rastlös av att bara ligga i sängen och läsa/titta på TV.
Men jag blev nog hela avdelningens lilla älskling till slut...hihi Här är en lista på allt jag gjorde, och vad man kan göra om man hamnar i samma situation...
* Hjälpa sin nyopererade rumskamrat Sara med diverse saker
* Prata med förvirrade Holger 85, som är så ensam
* Prata med ledsna James 79 som inte förstår varför sjukvården är som den är
* Hämta kaffe till James, och iskaffe till Holger (han får inte dricka varmt pga näsblod)
* Presentera James och Holger för varandra
* Njuta en stund, när man ser hur trevligt de har tillsammans
* Ta sin egen bricka mat från vagnen
* Duka ut sin egen bricka, och några andras på vägen
* Skjutsa ner en äldre dam till röntgen, när personalen är överbelastad
* Ta larmet från den närmsta toaletten, när det ringt i 10 min och ingen personal kommit
* Fixa den allmänna datorn, så den är fri från virus och bra mkt snabbare
Jag tror de kommer sakna mig.. *S*
Min "egen" Dr House
Jag älskar Dr House, ser slaviskt varje program. Tycker om hans arroganta, översittsaktiga, nonchalanta men ändå intelligenta och nitiska arbete. Inte visste jag väl att jag skulle träffa en av hans sort på sjukhuset!!!!!
I Tisdags, efter mina första röntgensvar och alla andra provsvar, klev det in en man, med bestämda steg, i mitt rum. Tittade knappt på mig, presenterade sig inte utan bara sa, med hög röst
- Upp med dig, du måste gå omkring!
- Va?
- Ja, om det nu är en propp i lungan, måste vi förebygga detta!
- Men jag är ju så trött!
- Du får sova i natt!
Sen gick han....
Jag satt/låg som ett fån, men lydde. Gick rundor kring hela sjukhuset, både inomhus och utomhus, tills sköterskorna bad mig ta det lite lugnt.
Idag, efter röntgensvar/provsvar klev han åter in, med samma bestämda steg på rummet. Nu presenterade han sig dock, som Per...nånting. Med samma barska röst som innan sa han:
- Mer prover!
- Ånej, gnällde jag, jag vill inte. (Mest för att jag bara ville åka hem...inte för att jag var ovillig att ta proverna)
- OK, då kan du åka hem!!!!! JAG tar inte ansvar för ditt liv, det gör du själv!!!
Sedan började han gå mot dörren...
Jag hejdade honom och bad honom förklara VARFÖR mer prover behövdes och vad det var han misstänkte.
Han blev nästan perplex.....hejdade sig, satt sig ner och förklarade att han ännu inte helt uteslutit propp i lungan, att vissa av proverna var skumma och sedan kom en massa komplexa termer, som jag bara fattade hälften av. Jag sa att självklart skulle jag ta proverna.
- Det tycker jag, sa han sedan gick han utan ett hej då eller nåt.
Jag var nästan full i skratt, SÅ lik Dr House var han!!! Lite senare så berättade jag för en av sköterskorna att han påminde mig om Dr House....
Hon gapskrattade, och sa:
- Det är PRECIS det vi kallar honom för!!! Fast du ska veta, idag var han ovanligt glad.....
Senare på kvällen, när den där jourläkaren (som för övrigt var överläkare o specialist på allt möjligt tydligen) skrev ut mig, så råkade jag ju nämna den där läkaren... och kallade han Dr House.
- Jaha.....du menar Per???
Ja...det var en upplevelse, men trots allt måste jag erkänna att jag gillade Växjös Dr House lika mycket som TV:s. Trots allt!!! Under den där bistra minen, barska rösten, bristen på empati osv, fanns skicklighet och instängd värme!
Och tack vare min "egen" Dr House, är jag nu grundligt undersökt...trots att det förmodligen kostat sjukhuset massa tusen.....
Take Care!!
K
Sjukhusvistelse
Nåväl, mer prover och svår att sticka är jag, så sköterskorna började nästan gråta. Jag tröstade dem med att det inte är många som lyckas på första försöket Sen fick jag mer morfin utan att ens be om det...blev en ANING snurrig i kupan!! Kan inte fatta att en del missbrukar morfin, inte alls någon skön känsla, iallafall inte om man ska stå och gå.
Röntgen kl 09.00, en vanlig lungröntgen och en där man sprutar in nåt radioaktivt ämne i kroppen och sen liksom "scannar" kroppen i en monsterlik apparat.
Sedan trodde jag ju att jag skulle få åka hem, men tydligen behövdes mer prover som var beställda till dagen efter. Christer kom in kl tre, med lite grejor jag tyckte jag behövde men han skulle jobba på kvällen så han stannade inte så länge.
Läste och kollade TV (Mkt märklig känsla att se Dr House på TV, från en sjukhussäng...*S*) Slocknade vid 22.30, men vaknade 01.30 då min nyopererade rumskamrat kom tillbaka. Somnade dock om ganska snabbt.
Dagen idag blev jag som vanligt väckt för att nya blodprover skulle tas, blodtryck och allt annat möjligt kollat. Dock hade nattsköterskan lärt sig av föregående morgon, och klappade mig bara ordlöst på kinden, tills jag vaknade.
Ny röntgen kl 10, den här gången fick jag ANDAS in ngt radioaktivt, sen in i samma apparat som föregående dag. SEN trodde jag att jag skulle få åka hem!
När läkaren(mer än honom senare), som jag kallar Dr House, meddelade mig att det inte alls var så säkert, för att han beställt ytterligare blodprover och ny röntgen blev jag nästan gråtfärdig. JAG LÄNGTADE JU HEM
Nya blodprover, i mina redan sönderstickna vener och en datortomografi. Känslan när de sprutade in kontrastvätskan i min nål som suttit där sedan ambulansmänniskorna kom går inte beskriva. Allt blev supervarmt i kroppen, under fem-tio sekunder. Nästan lite mysigt, på ngt konstigt sätt. Nu var kl drygt 16.
Efter massor av påtryckan från mig, tittade äntligen en läkare som hade jouren ,på alla provsvar, inkl sista röntgen. Hon konstaterade att det inte VAR lungpropp eller ens risk för sådan. Revbensontet beror "bara" på en inflammation och överansträngning av revbenen pga av hosta. Alla provsvar var i stort sett perfekta och jag fick åka hem!!!! Snacka om att plocka ihop sina prylar snabbt, och nästan springa därifrån.
Hon sa att det faktiskt kan ta 8-10 veckor innan det helt slutar göra ont. Tråkigt men ofarligt. Anledningen till andnöden jag fick innan de kallade på ambulans, var tydligen att lungorna var så retade av de inflammerade ömma revbenen. Jag ska ta det lite lugnt några dagar, äta Ibumetin 3-4 ggr/dag vare sig jag har ont eller ej, i en vecka eller nåt,
Nåja, jag fick en hel genomgång av kroppen iallafall och det känns skönt. Men allra skönast är att vara hemma!!!!
Bollplank till ungarna, och ondare än nånsin
Sedan var jag först "bollplank" åt kära dottern, angående praktiken. En timme senare hade sonen lite problem med kärleken, så då pratade vi ett bra tag. Känns underbart med barn som ventilerar sina bekymmer med sin mamma!!!!
Tror jag gjorde lite nytta, i båda fallen.
Mina revben, som kändes lite bättre för ett par dagar sedan, blir värre, och värre.....för att vara nästan outhärdligt ikväll. Ringde 1177 (Sjukvårdsrådgivningen) och hon jag pratade med sa, att det kunde vara lite allt möjligt, förutom tietzes syndrom. Hon ville inte skrämma upp mig, sa att det säkert inte är nåt jätteakut, men det kunde vara både lunginflammation eller lungsäcksinflammation, eller Tietzes......eller kanske ett sönderhostat revben
Hon fick mig att lova att jag skulle kontakta vårdcentralen direkt när de öppnar i morgon bitti.
Sååååå, det blir att ställa klockan på 07.30, trots ledig dag o sovmorgon...Lite bläää
Bäst att nanna kudden snart med andra ord, hur jag ska kunna det, när det värker så jag skriker, så fort jag vill vända på mig, i sängen.
Nog med klagan.
Ha det bäst!
Puss o Kram/K
Världens härligaste skratt???
Jag.....en geisha-skapare....
Josse skulle vara fånge, hon blev klar typ 10 minuter efter det att de kom. Carro och Jessica tog lite mer tid på sig, även med min assistens och goda råd.
Nåväl, alla blev klara, och så tjusiga så!!! Hoppas ni fick en underbar kväll!!!
Vårt köksbord, något kaotiskt under kvällens geisha-makeover
Köttbullar och nostalgi
92köttbullar blev det!!
Men de lär gå åt....Jessica var förbi en runda innan jobbet, precis innan jag skulle börja laga dem. Tittade med sina stora blå ögon och frågade om jag skulle göra så många att det kanske kunde bli några över?? Så hon kommer tillbaka vid 22 och hämtar upp ett gäng köttbullar. Sedan är jag och Robin väldigt förtjusta i köttbullar som pålägg. Skulle tro att några stycken hamnar i CC:s mage också...hihi
Alltid när jag gör köttbullar, tänker jag på mormor och morfar. När de levde, fanns det alltid en ljusbrun keramikburk full av köttbullar i deras kylskåp på Blädingevägen. Jag har för mig att det faktiskt var mormor som brukade göra dem (rätta mig om jag har fel mamma), fast det egentligen var morfar som var mästerkocken.
En period fick hon göra köttbullar väldigt ofta. Jag bodde där tre terminer, vardagar, under min gymnasietid, istället för att vara inneboende i Växjö. VARENDA morgon bestod min frukost av två smörgåsar med köttbullarr och morfars hemgjorda äppelmos. Den där burken var som grisen Särimner i den Nordiska mytologin, den tog aldrig slut!
Morfar var dessutom ett ypperligt frukostsällskap. Mormor jobbade inte, så hon var aldrig uppe vid 6 när jag steg upp. Morfar nickade knappt märkbart, mumlade ett "morrn morrn" sedan återgick han till tidningen. Passade morgontjuriga mig alldeles ypperligt!!
Ja jisses, jag saknar dem! Mormor med sina "mormoderliga" omsorger och min ständigt solbrände morfar, med sin stora mage och sitt bullrande skratt. Det är ett antal år sedan de gick bort, morfar 1995, mormor 2003 (TROR jag, måste erkänna att jag inte är säker på om det var 2003 eller 2002) Hur som helst, från det att jag föddes spenderade jag mycket tid med dem och jag glömmer dem aldrig!
Nog med nostalgi, nu ska jag ta en macka med köttbullar och äppelmos!!
Take Care!/K
Försökte skapa lite ordning ....
Tog dem i Hembygdsparken, Alvesta, i samband med Jessicas projektarbete, som hon gjorde ihop med Jenny. De skulle ha korten till sin presentation av det hela har jag för mig. (Projektarbetet bestod av att spela in en cd, bland annat)
Sötdotter.......
Här kommer jag!!!!
Vilar på bänken, i den tidiga våren-07En onsdag, bland många andra
Idag har det INTE hänt mycket..... Jobbat 09.00-14.30 och läste ut en hel bok. Nästan så jag suckar..... Personen i fråga var supertrött igen och låg och sov hela passet, förutom tio minuter runt 12-tiden. Nu längtar jag till vår och sommar så det blir lite mer fart. Läser så mycket nu att jag glömmer bort VAD jag läser, så illa är det!! (dvs inget stannar kvar, av det jag läst...kan bli så med två-tre böcker i veckan)
Igår, med det fackliga mötet med nya chefen, kom vi att prata om hur annan "vårdpersonal" ser på personliga assistenter. Vi kom fram till att många tycker att vi har det FÖR bra, inte gör nånting osv..... Men trots att jag älskar att läsa och lösa korsord, kan det ibland bli påfrestande att inte göra "nånting". Det är en konst att vara passiv....tro mig!
Låter det som om jag klagar? Nja, jag älskar ju mitt arbete, men kan inte låta bli att tänka som följande:
Om nu den här människan jag arbetade hos idag, sover precis hela arbetspasset, då hade väl mina resurser behövts bättre någon annanstans?
Men lagen om LASS och LSS säger sitt, sedan kan jag ju får tänka hur jag vill.
Revbensontet (haha, det var ett nytt ord) nådde nog sin kulmen sent igår...nu börjar det kännas lite lite bättre. Det gör fortfarande väldigt ont, men känner ändå att det håller på att trubba av.
I brist på foton, nu när jag längtar efter varmare tider, lägger jag in ett underbart somrigt foto från Juni-2001, när jag, mamma o mina barn var på Mallorca. Härliga tider och härliga minnen!!!!
Robin, på Palma Nova Juni-2001
Take Care alla!!!!/K
Ingen kan prata som hon.......
Puss på dig, och alla andra
Krram/K
Lite "krank" o lite klokare
Eftersom jag låg i värsta flunsan typ andra veckan i Januari, fick jag givetvis följd-sjukdomen jag fått ett par gånger innan. Tietzes syndrom, vilket innebär en inflammation i brosket mellan ett eller flera revben. Tråkigt värre. Som jag s a när jag jobbade idag, och han jag arbetate hos tyckte jag lät lite ansträngd: " Har du Ont Karin?" Nja, svarade jag...bara när jag går, rör mig eller andas....Efter en stunds eftertanke svarade han: "Men Karin, du måste ju andas, så då gör det ont hela tiden med andra ord?" JA PRECIS!!!!!
Jag har haft det ett par ggr förr som sagt var, ofarligt, men ajajaj. Brukar gå över på 8-10 dagar....
Det var det "Kranka", det kloka bestod av att jag hjälpte Robin med ett arbete i NO om fusionsenergi. Jag visste inte alls vad det var från början, men efter en del forskande, blev jag riktigt fascinerad må jag säga!!! Jag hjälper gärna mina barn med deras skolarbeten, ser mig som en "handledare". Däremot har jag ett krav. Jag kan rätta grammatik, stavfel, eller faktafel...men de måste alltid få veta VAD som är fel...eller mindre bra. Hur man lär sig är av mindre betydelse, bara ATT man lär sig.
Har jobbat idag, 9-14, sen facklig info (är ju arbetsplatsombud) med nya chefen Eva. Helt OK, bättre än förväntat.
Ledig imorgon, ska nog vila mina ajjiga revben mest hela dagen...
Take Care alla!!
/K
Alla Hjärtans dag/förlovningsdag
Det blev en bra dag!!!! Jobbade, men fick sluta lite tidigare. Införskaffade ingredienser till "White Lady" efter jobbet samt en "shaker", så att jag skulle kunna göra den. Jättegod drink, ännu godare efter min modifiering!
( White Lady enligt mig: 3 cl cointreau, 3 cl Gin, 2 cl citronsaft, en tsk äggvita, ½tsk florsocker. Skakas med is i en shaker silas och hälls upp i kylt glas)
Efter att vi avnjutit våra white ladies, skulle jag göra mig i ordning. Under tiden satte jag på lite musik, smäktande kärleksballader, dagen till ära såklart. När jag tittade ut i vardagsrummet så ser jag Christer sitta framför TV:n med sina hörlurar på sig och tittar på NYHETERNA... Hrmpfffff. Man säger att en flicka gärna väljer en partner som liknar hennes far, och CC och pappa är lika i mångt och mycket. Tydligen också när det gäller romantik....
Nåja, vi stack till Spåren och käkade. Jag min vana trogen, hederliga "File Nobis" och CC plankstek. Hem kolla melodifestivalen och jag blev som vanligt oense med folkets röster.....
Sen blev det Time, där även Jessica mötte upp efter ett tag
Jessica o hennes "Pappi", blivande Sweden-Rock kompanjoner.
Dagen idag har varit lat. Konstigt nog (eller kanske inte) brukar söndagar vara det.
Bye bye for now/K
Trevlig Alla Hjärtans dag!!
Mitt jobb gör mig smartare!!!
Sommartid däremot, då är vi ute nästan hela tiden. Sitter i en trädgård och lapar sol, eller utanför ICA på en bänk och kollar folk, och pratar lite "skit" Så då blir jag solbränd på arbetstid!
Även jag, som många andra, kan bli less på mitt jobb, men egentligen ska jag nog inte klaga. Jag har världens bästa jobb. Samtidigt som jag gör skillnad i andra människors liv blir jag smartare vintertid och brunare sommartid! Det ni!!
Det kanske låter som om jag inte gör någon nytta alls, men så är det ju inte. Utan personlig assistent, hade dessa människor inte haft mycket till liv och det klart att jag gör praktiska göromål OCKSÅ, som lite städ, promenader, dusch, hårrullning osv...Men vintertid, är det i snitt två timmars dö-tid på ett arbetspass. På en vinter, hinner man med ett gäng böcker och många korsord, ska ni veta. Och sommartid, när blir solbränd, försvarar jag mitt "lättjefyllda" arbete med att utan mig, hade dessa människor inte kunnat njuta av solen. Så är det!! Fast jag kan ju erkänna att det finns de i min bekantskapskrets som tycker det är orättvist att vissa kan läsa och sola på arbetstid...men det är en annan historia.Ikväll blir det ganska lugnt, ska jobba 8-14 imorgon. (Lösa Lördagskrysset...hihi) CC ska laga sin underbart goda Fläskfilégryta med dragon och sen ska iaf jag kolla Let´s Dance. Förhoppningsvis kommer jag i säng kring midnatt så jag är pigg och glad i morgon, vår 4:e förlovningsdag.
Kram på er alla!/K
Jobb och lite födelsedagsfirande
Torsdagen bestod av jobb 10-16, hem ta en dusch o sen i väg till firandet av en av dem jag arbetar hos, som fyllde 60 år idag. Det var lite småsegt kanske, men maten var mycket god (Från Lokstallet) och födelsedagsbarnet i fråga verkade mycket nöjd. Huvudsaken juh!
Hemma strax efter 21, dotra var uppe en sväng efter jobbet och nu väntar snart sängen på mig....(kan riktigt höra hur den ropar) Jobbar 8-15.30 i morgon, jobbar även lördag så i morgonkväll blir det lugnt. Lördag, är det ju alla hjärtans dag och jag och CC ska ut och äta. Inte för att det är Alla hjärtans dag kanske, men för att det är vår förlovningsdag Den fjärde, rättare sagt. Älskar dig Christer!!!!
Bye for now/K
Märkliga smaklökar och roliga djur
För drygt en vecka sedan, skulle vi elda, och då var Jessica här och lärde Funny en ny lek. Funny fick en vedpinne i taget, vid köksdörren, som hon bar in till mig och fick då en godis. Några dagar senare upprepade Jessica och Robin den "leken". Det var alltså det Funny ville. Så jag fick vackert plocka ut 7-8 vedpinnar i "lagom" storlek och lägga dem vid köksdörren. Funny sprang och hämtade, fick sitt godis och var mycket lycklig. Tilläggas kan att är man ute släpper hon ALDRIG taget om en bra pinne. Lustig vovve.
Funny kan visst elda!! 
Funny med ett av alla sina gosedjurIdag var jag på Netto och handlade lite mer eller mindre onyttiga saker, som jag vet att Robin gillar. ( Bland annat Oboy, Nutella och Baconmjukost) Måste ju skämma bort honom lite ibland. När jag kom hem satt han i sig tre rågkakor med Lätta och Nutella på (Ni vet sådan där nötchokladcreme) samt ett korvbröd (!!) fullt av baconost. Tur han är ung och har stålmage...haha.
Ikväll har jag stickat en bit på Corinas bebis blivande kofta. Visserligen kommer det lilla knytet inte kunna använda någon av de koftorna jag stickat förrän han/hon är två månader säkert, men jag vill ändå vara klar tills "leveransen", som är i början av April. Min senaste skapelse är av helt egen design, vilket innebär att det kommer inte finnas en enda bebis, med samma sorts kofta.
Så här ser den ut hittills, plus ärmarna som snart är klara. Min tanke är också att den ska ha en löstagbar huva också, om jag nu lyckas ro i land med det. Så en munkkofta, kan man kanske kalla det?Den första koftan och mössan är klar sedan ett bra tag, ska bara sätta i knappar.
Nu ska CC snart iväg till jobbet, och jag ska sätta mig och sticka lite till. Börjar kl 10.00 imorgon, vilket är en HELT ok tid att börja..hehe
Jaha, vart tog åren vägen????
Idag, mellan mina arbetsställen, var jag inne på kontoret för att lämna in semesteransökan inför Robins student i Juni. Sedan slog det mig...JISSES, studenten? Han föddes ju nyss ju!!!! Ja, det kanske låter fånigt, jag vet att han är dryga 19, en ung man med flickvän, magrutor och ganska hårda biceps...men han är ju fortfarande min LILLEMAN!
När Jessica tog studenten Juni-2007, kändes det bara naturligt, kan ju vara för att hon är äldst (skiljer bara 18 månader, men ändå) Men Robin har alltid varit lillebror och lillemannen och jag kan inte riktigt greppa att minstingen tar studenten om ett par månader och snart är redo att lämna boet. *Suck* Hur gick tiden så fort? Tittar jag på Robin, ser jag ju att han är en ung man, men min hjärna hinner inte riktigt ikapp.
Mina två barn är helsyskon, lika men ändå olika. Båda är självständiga, men på olika sätt. Robin klarar sig nog lättare utan min "omsorg". Han reder sig i köket, har framåtanda och inte minsta osäker. Min Billan behöver några knuffar ibland. Å andra sidan när det gäller "egna livet" så som kärlek, vänner och intigritet där är dotra mer framåt. Där får jag ofta putta fram sonen, när han inte riktigt kan förstå varför människor beter sig som de gör.
De är som sagt var lika, men olika och jag älskar dem båda två till döds! Puss på er gullungar!!
Chisan....jo, tjosan du!
Nåväl, för drygt en vecka sedan såg jag reklam om Chisan, ett uppiggande hälsopreparat med effekt inom 30 minuter. Eftersom jag vann ett presentkort på Hälsokostaffären i December, beslöt jag att införskaffa detta. Visst, det funkade. Inte en halvtimme, men efter ca en timme var jag pigg som en duracellkanin (nåja, nästan iaf).
Något jag dock inte satte i samband med Chisan (förrns idag) var hur märkligt jag mått, utöver piggheten då. Hjärtat slog dubbelslag, eller hoppade över ett slag då och då och ibland dunkade det till så jag nästan fick ont. Jag googlade lite och upptäckte att detta är en biverkning man KAN få, om man har otur. (Tydligen ofarligt, men likväl obehagligt)Tänker jag efter så stämmer det....för obehaget kom ca 90 minuter efter intagen dos, och försvinner efter 8-10 timmar. Så NÄ inget mera Chisan för mig, trots att det verkar fungera jättebra för de flesta. Hellre lite gäspig första timmarna än dessa hjärtrubbningar. Kanske ska försöka bli lite "vuxen" och dricka kaffe? Eller....nää...det kommer nog aldrig att ske, vid närmare eftertanke.
Jobbade 7-14, två olika ställen. På ställe numer två, blekte jag hår och blev yr av ångorna, samt nästan illamående då människan i fråga avverkade 16 cig på 4 timmar...inomhus. Detta ihop med en motvilja från personens sida att öppna fönstret)
Låter som jag inte haft någon vidare bra dag va? Ingen fara, NU mår jag bra igen. Ingen hjärtklappning, blekmedelsyrsel eller "inomhuscigarettsillamående". Nu är det bara jag och Funny hemma, CC och Robin jobbar och jag ska snart sätta mig framför TV:n och sticka till mitt "bonusbarnbarn" och bara ta´t lugnt. Jag är ledig imorgon, så jag får sova så länge jag vill...*S*
Puss o Kram!!
En bra fredag
Efter middagen, blev det att kolla på Let´s Dance och sen var vi på Time. Vad kvällen har att erbjuda vet jag inte riktigt...men melodifestivalen bara MÅSTE jag kolla på. Här kommer lite bilder från igår!
Funny hoppar!!
Jessica med ett glas vin Ekologica. fast hon föredrar ändå det slaskiga Black Tower...
Men kolla den HÄR bilden Josse!!!! 
kameramarodören
Säg omelett!!Myspys stundar
Det som händer är tydligen att planen blir nerisade, i väntan på att startbanan plogas, sedan måste de köra runt för att isas upp, det blir kö, nedisning igen och total kaos. Nåja, som jag skrev igår, det blir fler resor!!
Ikväll ska jag laga lövbiff med dijonsenap/rödlöksfyllning, hemgjorda potatisklyfto och grönsallad. Jessica är expert på att få MIG bjuda in henne (oftast vet jag inte riktigt hur det går till) så hon kommer också. Robin är med flickvännen i stan.
Sedan blir det väl att kika på Let´s Dance och förmodligen en runda ner till Time.
Myspys ju!!
Kramar/K
Dumma väder.....
Vi ska planera in en ny resa om nån månad, funderar lite på Skottland. För tydligen var det inte "meningen" att vi skulle komma till Dublin.
Nu ska jag sura en stund till, och sen sova...berättar mer imorgon om denna bedrövliga otursfyllda dag....
Kramar
PACKAD!!!!
Borde vara klar nu, har laddat både mobil, kamera och mp3. Skrivit lista till ungarna (de bara suckar...mest Robin....jaja, jag glömmer bort att de är 19 respektive 21½) Tack älskade ungar för att ni tar hand om lägenhet och hund!!!
Ska bli så underbart att återse mitt älskade Dublin. Satt och bläddrade i min "scrapbook" från förra resan och sa till Christer att jag får plats med dokumentation för denna resan också.
- Ja, sa Christer, och du kommer nog sitta på ålderns höst o minnas den 20:e Dublinresan....
Jag är en vanemänniska, jag VET. Har redan bestämt att Fredag bara MÅSTE vi äta på Flanagans, ett ställe vi upptäckte förra gången (och åt på två kvällar av fyra) Men varför inte? Världens mest underbara mat, dumt att chansa ju...hihi
Det som är lite speciellt med Dublin, är att även på de lite "finare" restaurangerna (som Flanagans) är alltid portionerna EXTREMT stora. Man äter och äter, tills man är proppmätt....sedan äter man lite till. Då ser tallriken ut som om man bara petat i maten. Hon/han som dukar ut frågar med ett förtvivlat ansiktsuttryck om det inte var gott???
Jag vet att lillebror hade uppskattat den Irländska matkulturen :)
Nu, gott folk, lämnar jag er för några dagar. Jag och vovve tycker det är ganska kallt, och ska elda i öppna spisen. Återkommer efter resan med bilder och summering!!
Kramar/K
Världsrekord i shopping??
Jag är nog en märklig kvinnlig varelse. Jag HATAR att shoppa!!! Dock var jag fullt bestämd, att efter jobbet utföra denna syssla idag, då jag helt enkelt måste ha lite nytt! Jag fick ihop en cardigan 
, ett par brunbeige byxor (att ha till ovan nämnda cardigan) en svart långärmad, ganska tunn tröja, en grå/aprikos-röd randig kortärmad tröja, en "jacktröja" i aprikosrött, hårfärg, ett skärp, ett lättstift och ett läppglans.
Kostnad? 1300:- (men bara 300 ur egen ficka, då jag hade presentkort på 1000:-)
Tid? TVÅ affärer, 24 minuter sammanlagt!
Jag borde vara varje shoppingtrött mans DRÖM...*S*
Nu ska jag färga håret. Det blir väl typ samma färg varje gång, men har hittat några grå hårstrå kring tinningarna. Me no LIKE!!!
Kramar!
Filosofi, javisst!!
Idag läste jag en bok som heter Dimma, en mycket djup och filosofisk historia av Miguel de Unamuno.
"Om du är din egen far måste du också vara son till dig själv"
Jojo, men det var lite småtrevlig läsning, där man fick rynka pannan både en och tre gånger för att förstå. Drygt tvåhundra sidor, och förmodligen lika många rynkningar.....
Dotra var här och käkade middag ikväll, alltid lika tacksam...*S* Nu är det snart nanedags, börjar jobba kl 7, efter jobbet ska jag in till stan och handla upp mitt 1000-kronors presentkort på Lindex. Måste ju ha lite nytt inför resan!!
See Ya!!
Time
Efter att ha slöat mest hela dagen, nåja, jag lagade middag i allafall, så var ett besök på Time inplanerat. Matilda kom hit vid 8-tiden, lite senare dök även Jessica upp. Det blev en särdeles lyckad kväll!!
Snart ny vecka, tre arbetspass kvar innan vi åker på Torsdag. Christer tror att det räcker med hans lilla resväska...HAHA, vi får väl se hur det blir med den saken!!!
