K

Vid sju-tiden ikväll, pratade jag med Robin på msn...han var febrig och förkyld som bara den. "Kycklingmamman" i mig tänkte; vad behöver man när man är förkyld? JO mammas köttbullar!!!!

Snabbt upp till ICA, och handlade blandfärs, hem o stekte massa köttbullar. Vid 21-tiden levererade jag ett gäng köttbullar till Lilleman.
Rättvis som jag är, fick Jessica också ett gäng, levererat med min käre make, som jobbar natt samtidigt som henne.

Många köttbullar blev det.......hihi.

Läggdags nu, jobbar 10-16 imorrn, sedan ledig fredag lördag och söndag

Puss!

Idag har det varit jobb, imorgon är jag ledig. På eftermiddagen ska vi in till stan en vända...har hittat den perfekta födelsedagspresenten till Tindra, som snart fyller ett år. (Nästa Onsdag) Vi ska ju dit på Lördag, för att beskåda det nya lilla underverket, och då passar det bra att fira lilla Tindris med ju!

Ja jisses, att "Lilla hjärtat" redan är ett år, tycker det känns som igår, när hon var nyfödd, och nu är hon STORASYSTER!

De är nog den sötaste lilla familj jag vet...*S*

Jessica ska passa Funny på lördag, med lite hjälp av mamma, när Jessica är i stallet. (TACK båda två)

Förutom det, håller vi på att kolla resor, till Torremolinos/Malaga, eftersom Corina och André ska gifta sig i Juni. (Gibraltar). Jag försöker övertyga CC att vi ska bo i Malaga. Det skiljer ju bara 13 km, mellan de två orterna. Corina och André och resten ska bo i Torremolinos, men efter att ha kollat runt lite , skulle jag nog föredra Malaga.

Nu ska jag fortsätta att göra "ingenting" typ.....möjligtvis sticka lite, och kolla TV

Over and out!!

STORT grattis Andre och Corina, till lilla Maxine.

Min mans yngsta dotter, med sambon Andre har Tindra, snart ett år....

nu har de även Maxine. Christer fick ett samtal från Corina, vid fyra tiden idag, att de var på väg in till BB. Det tog visst bara 1 timme o 20 minuter, sedan var lilla Maxine ute,



Välkommen till världen Maxine, vi ses på lördag!!

Min hund är visserligen ingen St Bernard, som Cujo är, och inte heller har hon rabies. Hon är heller ingen bra vakthund, för vem som än kommer hem till oss, hälsas med all kärlek...haha (och en uppvisning av alla hennes leksaker)...men när det väl GÄLLER, är hon en klippa.

Nyss var vi ute hon och jag...pga foderbyte, krånglar hennes mage, så det blir lite extra turer ut.

Iaf, så hemma på gården, möttes vi av två något överförfriskade män, 45-50-årsåldern. Har aldrig sett dem förr.....De började tjafsa om att jag skulle följa med på fest, och bla bla bla. Jag avböjde, vänligt men bestämt, då skulle en av dem prompt ha en puss, och tog ett steg närmare mig.

Då lade sig Funny i. Hon drog upp överläpparna, reste ragg och morrade riktigt hotfullt. Detta följde hon upp med två högljudda skall. (Funny som bara skäller på kommando, eller på hästar)

 (en bild från januari....)


Jag har nog ALDRIG sett två män, nyktra till så fort!!!! De "flög" två meter bort, bad om ursäkt ett antal gånger och lovade att aldrig mer störa "damen"

Haha, min Funny/Cujo, är och förblir min hjälte.

Älskade vovve, med dig är matte alltid trygg!

Jag har ju ett fadderbarn, Nithaya heter hon, en flicka från Sri Lanka, som är 14 år nu. Jag har haft henne som fadderbarn i drygt tre år, och vi skriver flitigt till varandra! I förrgår fick jag ett brev, att de skulle ha en "Sponsors day-celebration" och där de skulle beskriva sina sponsorers (ja, så kallas en som har ett fadderbarn) hemland osv.

Jag skrev nyss ett brev till Nithaya, men det var inte helt lätt att beskriva Sverige, kortfattat, upptäckte jag! Men men, fick väl till det hyfsat känns det som. Grejen är, att mitt brev, på engelska, går till en frivillig, som översätter det till Nithayas språk (Tamil) och med tanke på de brev jag får, översatta från Tamil till engelska, är ju inte översättarnas engelska kunskaper så där jättebra!

När man är fadder i Barnfonden (200 kr/månad) går en del direkt till barnet med familj, och en del till olika projekt i byn där de bor.

Däremot, om man skickar en penninggåva (max 1000kr/år) så går detta oavkortat till ens fadderbarn. Jag brukar skicka Nithaya 200 kr, några gånger per år och får alltid ett brev där det står vad hon har använt pengarna till.

Sist stod det:

En armbandsklocka
tre tröjor
två kjolar
Pennor och block
En skolväska
Massa mat till familjen
och hälften satte vi in på mitt bankkonto

Som sagt var, 200 kr är MYCKET i Sri Lanka......

Nåja, det känns bra att jag kan hjälpa en liten tjej/familj.

Det kostar mig så lite, men ger dem så mycket.

Känns bra i samvetet!!

Om jag är lite sugen
och inget annat finns att få
Då vet jag precis
- till vilken apparat jag ska gå

Du ger mig en kick
när jag behöver det som bäst
Jag vrider dig på "on"
-och livet blir en fest!

Det enda som är jobbigt
-med min kära apparat
Är disken efteråt
men det fixar jag så klart

Jag fixar alla knappar
- man är väl lite slug
Jag älskar dig
- min råsaftcentrifug!!!!

Ninas husse o matte, kom hem idag och de hämtade Nina vid halv tolv. Det känns lite tomt, man vänjer sig fort, och hon är en lätt hund att älska!

Igår var vi på Dag Vag, på Popcorner. Innan dess var det lite förfest här. En väldigt kul kväll!!!!


I eftermiddags var vi hos syrran och Mats, och fikade, samt kollade på filmen från vårt bröllop.  Vissa scener skrattade jag så att tårarna rann, mitt minspel är inte att leka med om man säger så.

Nu jobbar CC, jag och Funny bara slappar.

Over and out!
KJC

Idag köpte jag en begagnad cykel. Jag har ju hittills använt mig av Christers gamla trotjänare, men den har börjat gnissla så in i norden, så folk vänder sig om när jag kommer...haha. Jag behöver ju en cykel, för vissa dagar arbetar jag på tre olika ställen i Alvesta, så det blir ett himla farande. Iaf, så via "Kompassen" (Dagverksamhet inom psykiatrin)  som också har en cykelverkstad/affär hittade jag en treväxlad  (ROSA) Crescent, i bra skick för bara några hundralappar. Den är lite fulsöt....liksom.

Övrigt då? Jag ska börja sticka raggstrumpor. Ja, jag vet att det snart är vår, men jag älskar att sticka, och kan inte sticka "tyngre" saker längre på grund av handleden. Har köpt en del garn. Nån som behöver FÄRDGLADA raggsockar????

På söndag åker lilla Nina hem och det kommer att kännas riktigt tomt, måste jag erkänna. Har ju vant mig vid denna lilla varelse, som har SÅ stor personlighet!

Over and Out!!

...för att göra en annan människa glad, det har jag sagt många gånger tidigare, men det är ju så sant! Igår, fredag, hade jag mailat in till Radio Kronobergs önskeprogram, Bubbel, för att de skulle fira Jimmy, som jag jobbar hos. Min hälsning kom fram, med en av hans favoritsånger "Ensamma Sussie". Tyvärr, hade han för ovanlighetens skull glömt att lyssna.

Nåväl, på kvällen visste jag att han skulle till Time, så när klockan slog midnatt, och han fyllde år, fick jag till allsång, med "Ja må han leva" samt att de spelade "Ensamma Sussie" som jag hade med mig på en skiva jag bränt. (Det var lite mer låtar på den, och han fick den skivan sen, såklart)

Han blev jätteglad, och när jag tog lite foton, så frågade han mig om jag inte kunde lägga ut dom på nätet....så ja, han har godkänt att synas här!!!

Lite kort från kvällen:

 Så trevligt sååå!!!!

Klickbara bilder!
 Johnny                Kalmar FF-prat? Lasse

 Jimmy trivs!!   Jimmy och Gunilla
 Allas våran Bengan! och så Roger....

 Vi vägde Nina precis, 23.8 kilo, från startvikten 31 vilket betyder -7.2 kg. Helt sanslöst! Men jag antar att hennes övervikt var fett, och det förbränner hon med rasande fart nu, speciellt i trapporna tror jag. I snitt fyra gånger upp och ner, för 45 trappsteg, och sen en liten promenad på det.

Hon är så go, och blir bara piggare för varje dag som går.



Nä, nu vankas det mat, o lite utgång senare, skulle jag tro!!

Knasiga vovve, på ett underbart sätt. Det märks verkligen, att hon gått ner i vikt. Första dagarna, fick man liksom locka o pocka för att hon skulle följa med, när man var ute o gick.

Nyss, var vi ute, för att möta Christer, på hans rast, utanför posten. Nina har ett flexikoppel, som jag aldrig brukar spärra......för det går ju inte så fort, liksom.

Halvägs mot posten, for hon iväg, i "full galopp". Japp, pigg liten vovve. Väl hemma igen så busade hon o Funny i lägenheten, som två unghundar. Nina är faktiskt 11 år, men jag antar att viktminskningen får henne att känna sig ung igen. Härligt att se iaf!

Nu väntar sängen, jobb, möte och jobb i morrn...sedan ledig helg. GÖTT!

Upptäckte att det var en hel vecka sedan mitt sista inlägg, men dagarna bara försvinner! Det har varit ganska hektiskt sedan sist, med jobb, och jobbrelaterade utbildningar och möten...och fotokursen. Samt att vi faktiskt har två hundar här nu.

När det gäller fotokursen, jag vill aldrig att den ska ta slut! Fast tyvärr är det bara en gång kvar. Det är såååå roligt. Förra gången, hade vi fått i uppgift att ta med fem foton (i digitalt format) som ledaren (Estvalls foto) skulle framkalla i 15*21. Vi gjorde så,  att eftersom jag  har använt deras fotokiosker många gånger, fick jag efter att jag matat in mina fem filer, hjälpa till att förklara för resten, hur det funkade. (Vi är nio st, och det var två fotokiosker, så jag fick fyra st på min lott) Som tack rengjorde Stig-Göran min Olympus kompaktkamera, hade problem med den, men det var massa skräp  o nån liten repa, som gjorde att bilderna inte blev som de skulle. NU är den perfekt, så den fick Jessica av mig)

När bilderna var framkallade, skulle vi berätta om dem, hur vi hade gjort osv...och Stig-Göran skulle ge konstruktiv kritik om hur man kunde göra dem bättre. Hihi....jag fick ingen kritik alls, han sa att han inte hade gjort någonting annorlunda, med de korten jag valt, samt att "Du har känslan". Stolt som en tupp är jag! Varför går jag då en fotokurs? JO....för att alla kort ska bli lika bra. Jag brukade ta 200 kort, för att få ETT perfekt. Nu vet jag mer, och är väl nere på ett perfekt, på 50...eller nåt. De två korten han gillade mest är följande:






Härligt med beröm, ger mig lusten att öva öva öva........

Lilla lånehunden då, som vi passar när husse o matte är i Thailand.....hon mår som en prinsessa! Vi följer hennes foderstat till punkt o pricka, och Nina har ju en betydlig övervikt.  (Men på en vecka hos oss, har hon gått ner 4-5 kilo!) Vi har inte bantat henne, men heller inte fallit till föga för bedjande hundögon. Samt att hon rör sig mycket mer, med Funny i närheten. Tilläggas kan, att Nina är 11 år och lite trött ibland, men med hennes viktnedgång går trappor och promenader mycket lättare än de första dagarna.

Jag mailade Ninas matte, via FB, för jag ville ju inte att de skulle känna sig kritiserade, och att vi bara går in och "bantar" deras hund, men "Kitta" var bara tacksam......

Citat: Vilken lycka att hon traffade just er och fick vara pa en riktig halsoresa nar vi bara vaxer har nere i Thailand





Söta söta Ninisen!!!!

Hoppas vi får besöksrätt sedan, för vi kommer sakna denna underbara lilla hund!!!!!

Puss o Kram!!