Livet går sin gilla gång.......
Fast jag ljög lite nyss, upptäckte jag....det händer saker, fast de är inte 100% officiella ännu, så där ska jag vara tyst!!
Over and out/K
Det här med vänner.......
När man var liten hade man en "bästis", i tonåren var det viktigt att ha MÅNGA bästisar. Ju mer man hade, desto populärare ansågs man vara....
Jag har alltid varit en ensamvarg, som haft få, men nära vänner.
Nu, när jag passerat 40 för några år sedan, har det där med vänner en annan innebörd.
Jag vill kunna ringa upp, om jag är arg, glad, ledsen eller bara pratsugen, men vill inte ha kravet att ringa bara för att man inte hörts av på några dagar. Självklart kan min vän göra samma sak gentemot mig.
Jag vill känna att det vi berättar stannar mellan oss.
Jag vill kunna skratta och gråta tillsammans med min vän
Jag vill känna värme
Jag vill vara trygg i vår vänskap
Jag behöver inte ses hela tiden, för att veta att vi är äkta vänner
Jag har två sådana vänner just nu, och jag är tacksam för det!
Eva Ö och Marianne K...... Ni är guld värda! Jag är så tacksam för att ni finns och att ni är mina vänner!!!!
KRAMAR!!!!!/K
Tillbaka till verkligheten!!
Välkommen tillbaks Karin, ÅH vad jag har saknat dig!!!!!
Det värmde hjärterötterna! Kan ju tillägga att jag hade semester strax innan praktiken, så sedan 22 Juli, har jag bara arbetat två dagar....nästan så man kände sig som en "nybörjare" igen....*S*
Han jag jobbade hos idag var så himla nöjd att "allt var som vanligt igen". I och med att jag arbetat där så länge, har vi våra "egna fasta rutiner" som är svåra att till 100% förklara för vikarier. Jag kan förklara vad som ska göras osv, men just det där outtalade, som kräver flera år...det är svårare. Jag menar, jag kan se på hans kroppsspråk och mimik, hur han mår, vad han vill, om han behöver "prata av sig", jag kan se när jag ska peppa, eller när jag ska coola ner-----ja, ni hajjar säkert!
I morgon är det skoldag igen, och DEN biten har jag verkligen saknat!!!!!!
Under andra praktikveckan hade jag besök av en av mina lärare. Innan min handledare kom ifrån, för att prata med oss, så pratade jag och min lärare om dittan och dattan. Hon frågade vad jag tyckte om utbildningen som helhet och jag sa som det var att jag trivs KANON......den enda gången jag blir lite butter, är när vi inte får en inlämningsuppgift till veckan efter.......
Hon bara skrattade och sa:
Då får vi se till att skapa lite mer hemuppgifter!!!!
Oh my god....jag tror mina klasskompisar kommer att hata mig!!!!
Dagen i dag!!!
Jag tog mitt "farväl" idag, eftersom på torsdagar är all personal inne, fredagar är det bara 5 personal inne, eller nåt sånt....
Bästa mamman bakade fikat som serverades efter mötet (tack älskade mamma!!!!) Jag höll ett litet tal, berättade hur mycket jag lärt mig på de här fyra veckorna, tackade främst mina två handledare, men även alla de andra:
CITAT:
Från första dagen, när jag klev in på Vårdcentralen i Moheda, har jag känt mig SÅ välkommen, och alltid blivit behandlad som "en av er"
Jag hade fixat en present till dem, eller två egentligen......De fick två tavlor, med motiv som jag själv har tagit. MYCKET uppskattat, kan tilläggas!
JAG fick också en present, som tack för den här tiden. Det hade jag verkligen inte väntat mig, så jag blev superduperglad!!!!!
Mina två handledare hade även skrivit slutvärderingen, dvs den som vi ska lämna in till våra lärare......när jag läste den fick jag gåshud på armarna.
Är jag verkligen så duktig?????
Underbara dag!!!!!
Nedan ser ni de bilder som jag förstorade upp och gav som present till dem.
Tvångstankar/tvångssyndrom
I och med att hon pratade/mumlade för sig själv, räknade jag ut vilka tvångssyndrom hon hade, iaf just när det gällde handlande
* Hon var tvungen att handla antal varor, så det blev delbart med 3 (hon hade nio idag)
* Efter varje tre inscannade varor var hon tvungen att få höra summan, innan hon fortsatte lägga upp varor
* Summan totalt var tvungen att bli jämna sedlar (summan idag blev 98kr, då började hon nästan hyperventilera och sa Inga mynt, inga mynt, inga mynt.....Hon löste detta genom att köpa en extra kasse (de räknades tydligen inte in i varorna)
* Kassörskan frågade henne om hon ville ha kvitto, då halvskrek hon "Inga såna papper!"
Jag packade ihop mina 4 varor, samtidigt som hon packade ihop sina 9.....hon tittade på mina varor, skakade på huvudet och sa: Fel fel, inte delbart med 3.....fel fel......
När jag gick därifrån tänkte jag på hur mycket energi det går åt, för denna stackars kvinna.....och hur mycket planerande innan man ens kan gå och handla... ( jag har bott i Alvesta centrum i 15 år nu, och aldrig sett henne förr, kan nämnas, men hon kanske inte bor här stadigt)
Jag hoppas och tror att hon får nån slags terapi/behandling för detta. Och vad vet jag? Hon kanske inte ens vågade gå och handla för några år sedan? Jag som arbetat inom psykiatrin skulle aldrig få för mig att döma, men jag såg ju hur de framför och bakom mig i kön var extremt irriterade....några till o med skakade på huvudet och gjorde "fingerrörelsen" mot tinningen
Sorgligt, men jag skyller på okunskap!
För övrigt, ännu en härlig dag på Moheda VC.....bara fyra dagar kvar.....jag kommer SAKNA!
På Torsdag ska jag ta mitt "officiella" avsked för då är alla där...fredagen som är sista dagen då är det ganska lite personal inne. Jag har bokat mamma att fixa goefika och så har jag fixat en present till dem, så att de aldrig kommer att glömma mig!!!!!
Take Care!
K
Snart måndag igen....
....och dags för sista veckan på min praktik. Sorgligt, för om någon missat det, trivs jag som fisken i vattnet!!!!
I fredags var det den 9:e september, klart att solen sken, det brukar den göra det datumet. Efter praktiken var jag i Slätthög, hos lillebror.....
Det är alltid lika vackert där, lillebror min....jag saknar dig så!!!!
Nu ska jag chilla ett tag innan det är dags för sängen.....
Kram/K
"Borta bra men hemma bäst"
Idag var det labbet hela dagen, och det var som att komma hem igen....haha. Idag var det ännu en sjuk, så jag hade fullt upp minsann! Skötte labbet på egen hand hela dagen och det är så roligt. Det är inte så att jag är sadist eller något...dvs jag njuter inte av att sticka människor. Men patientkontakten där är så speciell. Ofta är den snabb, speciellt om många sitter och väntar, och på några minuter ska man etablera en kontakt, småprata, lugna ner de som tycker det är obehagligt att bli stuckna osv....
Ibland märker man, att den som kommer in för att ta prover har mycket mer de vill prata om, och är det hyfsat lugnt, tar man tid till det också. Det kan vara allt från privata problem (de behöver bara någon som lyssnar en stund) eller att de undrar något över proverna. Läkarna (speciellt hyrläkarna) har ju inte den tiden och ibland pratar de mest "latin". Jag har lärt mig vad en hel del betyder, och det jag inte kan svara på, på rak arm, det tar jag reda på!
Over and Out/K
Måndag igen......
Idag var det ännu en underbar dag på min praktik. Är uppe i 115 venprov nu!!!! (då har jag bara räknat de jag lyckats med, vilket iofs är de flesta) Imorgon blir det dock inte mycket "stickande" då jag ska vara med en av distriktssköterskorna....men det ska bli roligt det också!!!!
Sjuksköterskorna gör ju lite andra uppgifter, vad jag har förstått.....men jag återkommer med det imorgon!
Lite sorgligt att jag bara har nio praktikdagar kvar.....det var länge sedan jag trivts så här bra på en arbetsplats!
Febril Fredag!!
Den här fredagen, var nog den mest intressanta, intensiva och lärorika dagen hittills under min praktik! Två sjukskötersor var nämligen sjuka, så det fanns bara en SSK, och förutom att ringa upp alla som ringt in, hade hon diverse annat att göra....som tex såromläggningar, blodtryckskontroller, medicinutdelning, samt några mindre undersökningar...allt detta bokat.....
Min handledare Gunnel, sa att hon kunde ta en del av SSK:s arbetsuppgifter och jag kunde sköta labbet...
Jajamensan!!! jag skötte labbet på egen hand, i stort sett hela dagen, PLUS att jag tog några blodtryckskontroller när jag hade tid. Det var hektiskt, men inte mer än att jag klarade av det....tiden sprang iväg och jag kände att jag verkligen gjorde nytta!
Under eftermiddagsfikat sa Gunnel att efter två veckor, har jag kommit längre än vad de flesta elever kommer på fyra veckor och att de känner att de verkligen kan lita på mig.
När dagen var slut, fick jag höra " Tack för idag, du har varit till stor hjälp, utan dig hade det aldrig gått!"
Å vad jag mår bra!!!!!!!
Fredagskvällen, spenderade vi hos Sven o Johanna, för Josse fyllde år. Världens godaste smörgåstårta, trevligt sällskap och en perfekt avslutning på en underbar fredag!!!!
Omväxlande dag, och oj vad man växer som människa!
Har hunnit med en hel del på VC idag. Först på morgonen satt jag med och lyssnade när sjukskötersorna ringde upp dem som ringt in....ja, ni vet hur det funkar när man vill ha kontakt med en VC...knappa in telefonnummer osv. Jag hade egna hörlurar så jag kunde höra samtalen...det var intressant!!
Sedan hann jag med lite prover i vanlig ordning, känner mig rätt säker på allt det där nu!Sen var det Lunch, och kl 13 kom en av mina lärare på besök. tja, vad ska jag säga? Jag lovordade Moheda VC och min handledare lovordade mig!!!!
Sedan skulle personalen ha sitt torsdagsmöte. (13.45-15) Eftersom jag "bara" är elev, är det inte så intressant för mig att sitta med och lyssna, så jag satt vid en dator och lusläste mikrolab och kemlabs sidor, om hur diverse prover ska hanteras. Men strax innan 14 kommer min handledare in till mig och säger att någon råkat felboka ett besök för provtagning, han hade fått tiden kl 14, då Lab är obemannat just pga mötet.
Men du är ju här Karin, så du fixar väl det?
Sen gick hon......hepp!!!!!
Jag ropade in mannen i fråga och önskade att han skulle ha väldigt tydliga vener....ack vad jag bedrog mig....*suck*
Jag stasade, och kände efter....det fanns inget direkt synligt som det gör hos en del. Jag kände ett ställe där jag trodde mig kunna sticka, och hade det varit normalt, dvs att någon av mina handledare hade funnits inom "rop-avstånd" hade jag frågat om det var rätt ställe att sticka på, men att gå ifrån, störa deras möte bara för att fråga...nej det ville jag inte.
Så.......ett djupt andetag, stadig på handen, så stack jag. PUST......blodet rann så fint ner i röret....
När jag tagit de tre rören och satt på plåster osv, tittade mannen på min namnbricka (det står att jag är studerande) och sa:
Studerande minsann, det märks inte! Så här smidigt brukar det aldrig gå!
Oj vad kände mig mallig!!!!! Jag KAN ju!!!!! På riktigt!
Mellan 15-17 var jag på BVC, massa läkarundersökningar av allt från 2-månaders bebisar till 1½ åringar. Underbart att få vara med och barnläkaren som är lånad från Växjö var hur underbar som helst. Den här manlige barnläkaren kunde inte valt ett bättre yrke. Han bemötte både "bebisarna" föräldrarna och syskonen helt fantastiskt så jag är djupt imponerad av honom, både som läkare och person.
Efter morgondagen har jag redan gjort hälften....jisses, vart har tiden tagit vägen?
See Ya!/K
