K

GUD vad skönt att vara hemma!!!! Känns som om jag varit inlagd i två veckor, inte knappt två dygn. I alla fall, i måndags, blev ju det onda ännu mer ont, så när jag ringde Sjukvårdsrådgivningen igen, skickade de en ambulans. Det var inte lika spännande att åka ambulans som jag trodde...de hade inte ens blåljusen på haha!! Fick morfin och syrgas på vägen in. Blev inlagd, då de misstänkte en eventuell propp på lungan. Klockan var 03.00 när jag kom till AVA (Akutvårdsavdelningen) Mer morfin och de upplyste mig att jag skulle bli väckt kl 06.00 innan nattskiftet gick av. Nu vaknade jag ju iofs kl 04.30 då en lite förvirrad äldre herre (Holger) i rummet intill promt skulle hem.  Somnade iaf om, blev som lovat väckt kl 06.00 av en hurtigt "Godmorgon" Mitt svar blev ett muttrande "kan jag inte alls hålla med dig om"

Nåväl, mer prover och svår att sticka är jag, så sköterskorna började nästan gråta.  Jag tröstade dem med att det inte är många som lyckas på första försöket  Sen fick jag mer morfin utan att ens be om det...blev en ANING snurrig i kupan!! Kan inte fatta att en del missbrukar morfin, inte alls någon skön känsla, iallafall inte om man ska stå och gå.
Röntgen kl 09.00, en vanlig lungröntgen och en där man sprutar in nåt radioaktivt ämne i kroppen och sen liksom "scannar" kroppen i en monsterlik apparat.

Sedan trodde jag ju att jag skulle få åka hem, men tydligen behövdes mer prover som var beställda till dagen efter. Christer kom in kl tre, med lite grejor jag tyckte jag behövde men han skulle jobba på kvällen så han stannade inte så länge.

Läste och kollade TV (Mkt märklig känsla att se Dr House på TV, från en sjukhussäng...*S*) Slocknade vid 22.30, men vaknade 01.30 då min nyopererade rumskamrat kom tillbaka. Somnade dock om ganska snabbt.

Dagen idag blev jag som vanligt väckt för att nya blodprover skulle tas, blodtryck och allt annat möjligt kollat. Dock hade nattsköterskan lärt sig av föregående morgon, och klappade mig bara ordlöst på kinden, tills jag vaknade.
Ny röntgen kl 10, den här gången fick jag ANDAS in ngt radioaktivt, sen in i samma apparat som föregående dag. SEN trodde jag att jag skulle få åka hem!
När läkaren(mer än honom senare), som jag kallar Dr House, meddelade mig att det inte alls var så säkert, för att han beställt ytterligare blodprover och ny röntgen blev jag nästan gråtfärdig. JAG LÄNGTADE JU HEM

Nya blodprover, i mina redan sönderstickna vener och en datortomografi. Känslan när de sprutade in kontrastvätskan i min nål som suttit där sedan ambulansmänniskorna kom går inte beskriva. Allt blev supervarmt i kroppen, under fem-tio sekunder. Nästan lite mysigt, på ngt konstigt sätt. Nu var kl drygt 16.

Efter massor av påtryckan från mig, tittade äntligen en läkare som hade jouren ,på alla provsvar, inkl sista röntgen. Hon konstaterade att det inte VAR lungpropp eller ens risk för sådan. Revbensontet beror "bara" på en inflammation och överansträngning av revbenen pga av hosta. Alla provsvar var i stort sett perfekta och jag fick åka hem!!!!  Snacka om att plocka ihop sina prylar snabbt, och nästan springa därifrån.

Hon sa att det faktiskt kan ta 8-10 veckor innan det helt slutar göra ont. Tråkigt men ofarligt. Anledningen till andnöden jag fick innan de kallade på ambulans, var tydligen att lungorna var så retade av de inflammerade ömma revbenen. Jag ska ta det lite lugnt några dagar, äta Ibumetin 3-4 ggr/dag vare sig jag har ont eller ej, i en vecka eller nåt,

Nåja, jag fick en hel genomgång av kroppen iallafall och det känns skönt. Men allra skönast är att vara hemma!!!!