Tristan och Isolde
Sedan ett par veckor tillbaka, sitter det två duvor under vår balkong.....igår döpte jag dem till Tristan och Isolde. (ett av världens mest berömda kärlekspar i litteraturen)
I och med att jag döper dem....bryr jag mig (Varför kan jag aldrig nånsin lära mig?)
Dagtid, finns de ibland på den biten som skjuter ut strax nedanför taket, när solen gått ner, finns de under balkongen.
Idag vid 15-16-tiden satt Tristan ensam vid taket, när solen gick ner satt han ensam under balkongen.
Klockan 18 kom Isolde tillbaka, satt ett tag med näbben mot hörnet....
Jag tror de hade följande konversation:
Isolde: Tristan, är du arg på mig?
Tristan: (suckar) Nej Isolde, jag är inte arg, men jag blev orolig!
Isolde: Men...jag träffade tjejerna, och tiden sprang i väg!
Tristan: Kunde du inte ha hört av dig?
Isolde: Förlåt....men vi hittade så fin mat, och vi skvallrade...du vet så som tjejer gör?
Tristan: ISOLDE! Jag var orolig!!!
Isolde: Okej, jag sätter mig i skamvrån en stund då
Tristan: Nej, det behöver du inte....jag bara....*suck*
Isolde: JOOOO, en liten stund.
Fem minuter senare
Isolde: Tristan?
Tristan: Ja mitt hjärta?
Isolde: Älskar du mig fortfarande?
Tristan: Klart jag gör, kom och kelas lite nu....
Isolde: Fixar du frukost i morgon bitti då?
Tristan: Ja, min duva!
Kommentarer
Trackback
